Utkomststödet utnyttjas extremt olika i de åländska kommunerna – och dessutom i mycket mindre grad än i riket.
– Det var en överraskning. Det måste utredas vad det beror på, säger ansvariga ministern Wille Valve.
Åsub har på uppdrag av landskapsregeringen gjort den tredje undersökningen av ekonomisk utsatthet och social trygghet på Åland. Underlaget till siffrorna är från 2016 och de två tidigare utredningarna gjordes 2007 och 2015.
Förra veckan presenterades utredningen för landskapsregeringen som, med social- och hälsovårdsminister Wille Valves (MSÅ) ord, har haft en första vildvuxen debatt.
– Det är en utredning som är långt ifrån fri från motsägelser. Resultatet är otydligt och materialet måste analyseras innan vi drar politiska slutsatser, säger han.
Utredningen visar att det i dag, till skillnad från tidigare, inte är ensamförsörjarhushållen som har det tuffast. Det som förvånar är i stället det kraftiga underutnyttjandet av utkomststöd på Åland, alltså det stöd som betalas av hemkommunen när alla andra möjligheter är uttömda.
– Utnyttjandet skiljer sig åt mellan Åland och Finland, och skillnaderna mellan de åländska kommunerna är extremt stora. Vi ser inga klara statistiska, objektiva samband utan i stället kan det handla om olika kulturer i kommunerna och väldigt mycket hänger på socialarbetarna och socialcheferna när det kommer till utkomststöd. För mig var det väldigt överraskande och uppseendeväckande att över 40 procent av de utkomstberättigade söker stödet i en kommun medan motsvarande siffra i en annan kommun kan vara så låg som 4 procent, säger ministern.
Skillnaderna mellan de åländska kommunerna är extremt stora
En förklaring kan också vara att kommunerna informerar för dåligt om möjligheterna till utkomststöd. Men det kan också finnas andra orsaker.
Kan det vara så att vissa kommuner överlag är njugga med att informera om utkomststödet med tanke på kommunernas ekonomi?
– Det är en del av diskussionen. Det kan också handla om en skamkultur där några personer i en liten kommun kan känna sig utsatta. Men vi har inte belägg för någondera tesen ännu.
Är de kommunala skillnaderna relevanta i diskussionen om färre kommuner?
–Ja. När skillnaderna är stora från kommun till kommun har medborgarna inte samma
möjligheter.
Nu ska man borra sig ner i materialet och se vad som behöver göras för att stärka de ekonomiskt och socialt utsatta grupperna.
– Politiskt har vi kommit överens om att ta upp medel för åtgärder i en tilläggsbudget när analysen är gjord.
Den relativa fattigdomen är fortfarande en könsfråga
Samtidigt som jämförelsevis få söker och får utkomststöd har antalet bostadsbidragstagare ökat. Bidrag utgör också en större del av utkomststödtagarnas disponibla inkomster än tidigare. Bostadsbidragen har gradvis ersatt utkomststödet, konstaterar utredaren Richard Palmer på Åsub.
– Den relativa fattigdomen är fortfarande en könsfråga. Betydligt fler kvinnor än män i de äldsta åldersgrupperna ingår i den här gruppen.
Men även de äldre kvinnorna har som grupp gradvis fått det bättre, visar utredningen. En förklaring är att fler kvinnor lyfter arbetspension.
Det finns även hushåll som helt saknar inkomster – inga bidrag, ingen arbetsinkomst, ingenting. 2016 omfattade den här gruppen 377 individer. Vilken orsaken är har Åsub inte tittat på.
Det som överraskat utredaren är att nettoinkomsterna fortsättningsvis är så låga innan bidragen räknats in. Det visar enligt honom att den långvariga ekonomiska krisen efter 2008 har satt sina spår.
OBS. Artikeln skrevs och publicerades under hösten 2018 och är inte uppdaterad.
