DELA

När verksamheten startade 2011 var Nocturne en av tre begravningsbyråer på Åland, men sedan man för några år sedan köpte upp Enebergs begravningsbyrå är man den enda.

Det betyder att alla de närmare 300 ålänningar som dör varje år hanteras av Nocturne. Undantagna är personer som avlider utomlands och personer vars anhöriga vill sköta processen själva, men de utgör ett fåtal.

– Vi är ensamma på marknaden, det är inget att hymla om. Med det följer ett stort ansvar och vi kan inte utnyttja det för att höja priserna eftersom vi också har ett förtroende att förvalta, säger Andreas Karlsson som startade Nocturne för nio år sedan.

På begravningsbyrån arbetar sex personer. Det är alltid någon som har jour och är redo närhelst jourtelefonen ringer.

Den största delen av alla ålänningar som avlider är äldre människor som dör en naturlig död på antingen sjukhus eller äldreboende. Det vanliga är att personalen underrättar anhöriga så att de får ta farväl på plats i lugn och ro. Man tänder ofta ljus och fönstret ställs på glänt, det gör man på grund av tradition och tron att själen behöver slippa ut.

Det finns fler ritualer och tillvägagångssätt vid ett dödsfall som beror på tradition. Ett av dem är att en kista med en kropp i alltid bärs med fötterna mot färdriktningen.

– Det har att göra med att den döda inte ska kunna se sig om och längta tillbaka, säger Andreas.

När han kommer för att hämta en avliden person händer det att den döde har anklarna fastknutna i varandra.

– Jag är övertygad om att man gör det för att den döde inte ska komma tillbaka och spöka.

Personer som dör i hemmet och i olyckor tas även de om hand av begravningsbyrån och förs till bårhuset vid sjukhuset. Alla dödsfall som sker utanför vården utreds av polisen för att utesluta brott.

På bårhuset möter man upp jourhavande läkare som konstaterar dödsfallet, vilket alltid krävs i en juridisk mening, och den avlidne skrivs in och läggs i kylrum.

Sedan väntar man tills anhöriga kontaktar begravningsbyrån.

 

2872538

 

Niclas Wikstrand har jobbat på Nocturne sedan 2016. Han säger att jobbet på begravningsbyrån är det bästa jobb han haft eftersom det är så otroligt mångsidigt.

– Man stryker skjortor, tvättar bilar och bär mycket, samtidigt som det kräver empati och ett stort intresse för människor. Jag tycker om att hjälpa personer som befinner sig i en svår situation, det är viktigt för mig.2872546

Det är lätt att tänka begravningsentreprenörernas vardag bara handlar om död, men det stämmer inte.

– De döda är endast en liten del av arbetet. Det är de levande anhöriga som vi har en chans att hjälpa. Visst är det tungt att möta människor i sorg, men vi får påminna oss själva om att det inte är vår sorg, säger Andreas.

Samtidigt ska man komma ihåg att en begravningsbyrå är ett företag.

– Att ta betalt av människor i sorg är en av de saker som kräver mest, tycker jag. Försäljningen måste ske ärligt och det är alltid kunden själv som bestämmer. Vill de ha en liten begravning, då ska de få det.

För begravningsbyrån spelar det ingen roll om det är en liten eller en stor begravning – alla prioriteras lika.

Minimum för vad som krävs är en kista, kistläggning och transporter. Kostnaderna för detta ligger kring 1 000 euro. Sedan tillkommer eventuella kostnader för en gravplats.

– I de flesta fall är det dödsboet som bekostar begravningskostnaderna. Annars kan man också ansöka om utkomsststöd från sin kommun.

På en begravningsbyrå blir döden vardag. Utmaningen är att påminna sig själv om att den inte är det för kunderna. Att inte utföra arbetet på rutin.

– Vi har bara en chans att göra allt rätt, säger Andreas.2872541

– Och vi vill absolut inte att det ska hända, men även vi felar ibland. Det är det värsta som finns om anhöriga inte är nöjda med vårt arbete, det är inte som att vi får en ny chans. Vi har möjlighet att erbjuda en rabattprocent men det känns ju futtigt i sammanhanget.

70 procent av alla som dör på Åland begravs i en kistgrav. 30 procent kremeras.

– Där tror jag att vi snart ser en utjämning. Kremerade översteg kistbegravda i Mariehamns församling i december i fjol, säger Andreas.

– Nu under coronapandemin ser vi en ökning av kremeringar. Många avlidna har anhöriga utomlands som vill hinna hem och vara med vid begravningen. När gränsen var öppen hade vi en helg med flera urnbegravningar, säger Niclas.
”Vid gravsättningen och kremeringen av stoftet efter en avliden samt vid hanteringen av askan skall den avlidnes åskådning och önskemål respekteras” står det i begravningslagen.

Och valmöjligheterna är nästintill oändliga. Begravningsbyrån arbetar med en stor palett av val som gör varje kistbegravning, urnsättning och minnesstund unik.

Ska det vara en kyrklig eller borgerlig begravning? Vilken kista och vilka kläder ska den döde begravas i? Var ska minnesstunden hållas och vilka ska bjudas?

Det underlättar för de anhöriga, och därmed begravningsbyråns arbete, om den avlidne har skrivit ned sina önskemål i ett begravningstestamente.
Ju mer specifika de är, desto bättre.

– Musik av Beatles, äppelkaka utan kanel till begravningskaffet och en lista på personer som inte är välkomna? Finns det specificerat blir det så mycket enklare för de som är kvar, säger Niclas.

Det rituella i en begravning, hur den än ser ut, blir viktigt när man förlorar en familjemedlem. Det har Andreas Karlsson sett.

 

2872548

 

– Våra riter är något att hålla sig i när allt snurrar. Något som ger trygghet i sorgen.

Många som har en stark tro på Gud har lättare att hantera den. Det finns förtröstan.

I arbetet påminns han dagligen om livets förgänglighet och att döden är absolut.

– Tiden går, vi blir äldre och det finns något som vi inte vet något om och inte kan påverka.

Andreas är utbildad sjöbevakare och Niclas är utbildad låssmed. Någon renodlad begravningsentreprenörsutbildning finns inte i Finland. Men däremot en tradenomutbildning med inriktning på begravningsverksamhet.

– Av tradition är begravningsbyråer ofta familjeföretag där yrket går i släkten och man lär upp yngre generationer.

På bårhuset skvalar musik från en radio på låg volym och det surrar från kylarna i rostfritt stål. Niclas öppnar fack nummer nio och tar ut en kropp som är insvept i ett vitt lakan. Med gemensamma krafter lyfter han och Andreas över den i kistan. Den här gången är det den populära Ålandskistan som pryds av ett skirt tyg som formar en solfjäder.

Med vana handrörelser rättar de till den avlidnas kläder, drar en kam genom håret och drar ett par bomullsstrumpor på fötterna. Händerna placeras ovanpå täcket som stoppas runt kroppen och en bomullsduk läggs över ansiktet. Det är något ömt över behandlingen som sker metodiskt och under tystnad. Det är tydligt att de gjort detta förut.

Intill kylrummet på bårhuset finns kapellet. Här har man visning av den döde om familjemedlemmarna önskar det, om till exempel anhöriga som bor utomlands vill se kroppen. Att se kroppen av en älskad fyller en funktion i sorgeprocessen.

– Att hålla handen och få kyssa pannan kan hjälpa en att acceptera dödsfallet. Många beskriver det som att det bara är skalet som är kvar.

I en sminklåda finns olika hjälpmedel för att göra en kropp redo för visning. Vissa kräver mer arbete än andra. Eftersom alla muskler slappnar av när man dör är det vanligt att munnen öppnas.2872547

I sminklådan finns hjälpmedel för att hålla den sluten. Alla eventuella hjälpmedel tas sedan bort igen när kroppen begravs eller kremeras. ”Av jord är du kommer och jord ska du åter bli” heter det och allt som inte blir till jord avlägsnas.

– Egentligen får man inte ta med sig smycken i graven. Men vi sätter oss inte på tvären om det är någon som önskar det. Många vill skicka med personliga grejer som var viktiga för den döda, säger Andreas.

Begravningsplatserna är till för människor och därför är det inte tillåtet att begravas tillsammans med ett husdjur.

– Men man kan kompromissa genom att låta till exempel ett koppel får vara med i kistan.

På en så liten ort som Åland är det vanligt att Niclas och Andreas tar hand om kropparna efter människor de själva haft en relation till. Det kan vara en gammal lärare, en förälder till en barndomsvän eller en avlägsen familjebekant.

– Det kan vara ganska tufft. Men värst är det att ta hand om barn och unga. Att se föräldrar begrava sina barn är alltid svårt och tungt, säger Niclas.

Att en begravningsentreprenör måste vara bra på att stänga av sina egna känslor är en vanlig fördom. Det är precis tvärtom, tycker han.

– Istället försöker jag vara mottaglig och tänka att det är okej för mig att känna även om det inte är min sorg.

Kistlocket lyfts på Ålandskistan och försluts för att aldrig mer öppnas igen.

– Vi är de sista som ser den här människan nu och det känns hedrande, säger Niclas.

Tillsammans lyfter Andreas och Niclas in kistan i en av byråns begravningsbilar. Under en kort stund stannar de båda upp och sänker blicken för att visa respekt.

Som på många andra sätt i livet är döden delvis undangömd även på sjukhuset. Bårhuset finns på baksidan av sjukhusbyggnaden. Både Andreas och Niclas ler åt det morbida i att ingången vetter både mot vuxenpsykiatriska byggnaden och sjukhusets matsal.

99 procent av alla begravningar på Åland är kyrkliga sådana. Sker begravningen i Jomala, Brändö, Kumlinge eller Mariehamn körs kistan till ett kylrum i respektive kommun i väntan på jordfästningen. Personer från övriga kommuner förvaras i kylrummet i Mariehamns begravningskapell.2872543

Solens strålar glittrar i regndropparna som dröjer sig kvar i buskar och träd utanför begravningskapellet. Inne är det lugnt och stilla. Av tradition sitter närmast anhöriga och släkt i bänkraderna till höger och vänner sitter till vänster. Är man osäker på något kan man alltid fråga. Niclas och Andreas finns där för att med varsam hand leda det praktiska kring ceremonin.

På psalmtavlan hänger numren för några klassiska begravningspsalmer. Blott en dag, Bred dina vida vingar. Och till sist nummer 31:

 

2872534

 

”Härlig är jorden,

härlig är Guds himmel,

skön är själarnas pilgrimsgång.

Genom de fagra

riken på jorden

går vi till paradis med sång.”

 

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp