Kan vi lära av skärgården i tider när vi uppmanas till isolering? Hur är vardagen på en liten ö? Vi åkte till Björkö, Kumlinge för att hitta svaret på dessa frågor.
När Alfågeln tar iland vid Lappo färjfäste är det bara vi som kör av färjan. Vi är ensamma på vajerfärjan till Björkö.
När vi kommer fram till Eva Sundberg och Anders Stenmarks fårhus hälsas vi välkomna av några Björköbor. Fåren bräker i bakgrunden och en sval nordanvind drar över den soliga åkern intill.
Vi låter bli att skaka hand och håller oss på ett par meters avstånd när vi börjar prata om livet i skärgården över ett glas
hemlagad saft.
Sju heltidsboende
Sju personer bor på Björkö på heltid. Med pendlare blir det runt 15.
Eva Sundberg har bott på Björkö och haft får under många år. Hon forskar också om dialekter i den ålandska skärgården.
Siv Nordström, som också kallas muminmamman, kom till Björkö midsommaren 1966 och sedan blev hon här.
– Den vackra naturen och människorna var glada att det kom yngre människor till ön. Det fina mottagandet fick mig att stanna, säger Siv Nordström.
Hon är 75 år gammal. Innan hon blev pensionär jobbade hon under många år på Lappo skola med att städa och laga mat. Hon körde också ut posten. Hennes man är 80 år gammal
DEN VACKRA NATUREN OCH MÄNNISKORNA VAR GLADA ATT DET KOM YNGRE MÄNNISKOR TILL ÖN. DET FINA MOTTAGANDET FICK MIG ATT STANNA.
– Jag sköter om honom. Hår- och fotvård. Och så byker och kokar jag och är i trädgården.
Jag stickar strumpor också, säger Siv Nordström.
Lennart och Christina Remmer har varit gifta i 52 år så de är vana med varandras sällskap. Christina är född på Björkö.
Makarna Remmer spenderar ungefär hälften av sin tid på Björkö. De bor också i Salem utanför Stockholm. Lennart jobbar som anaplastolog. Han tillverkar alltså ansiktsproteser. Innan pensionen jobbade Christina som ekonom för kommunen. Nu hjälper hon till med makarnas ansiktsprotesmottagning.
Inga patienter bokar nya tider för tillfället. Christina och Lennart blir på Åland längre än planerat, men det finns ändå inget arbete att missa i Salem.
Påskhelgen blev ett bevis på att världen inte är som den brukar.
Lugnare på ön
Det är tystare när turisterna och stugägarna från Sverige lyser med sin frånvaro. På storhelgerna brukar det annars bli liv och rörelse. Påskhelgen blev ett bevis på att världen inte är som den brukar. På Alfågeln är det många som väljer att sitta kvar i bilen istället för att gå upp till salongen.
För att hålla sig uppdaterade har Eva, Christina och Lennart har alla skapat en ny rutin där de tittar på landskapsregeringens presskonferenser om coronaläget.
– Jag tycker konferenserna är bra och när man ser dem vill man ju göra sitt bästa, säger Eva Sundberg
För Eva Sundberg har den störst skillnaden i vardagen inte med krisen att göra.
– För oss är den största skillnaden i livet i år att vi inte har någon lamning. Nu finns det mer tid och jag har hunnit börja brodera. Det är något jag inte hunnit med ordentligt på många år, säger Eva Sundberg.
På vissa sätt är livet rentav lättare. Sedan krisen började kan man få mat levererat från Lappobutiken direkt hem.
– Nu behöver man inte ens öda tid på att fara till Lappo, säger Eva skämtsamt.
Nu behöver man inte ens öda tid på att fara till Lappo.
Det sociala livet
I coronakrisen begränsas det sociala livet av att man inte går hem till varandra och av att det är färre människor på ön. Fast det är nog ganska stillsamt till vardags också. Siv berättar att de brukar prata med varandra på håll, kanske stå och vinka och ropa vid postlådan.
– Vi har fikat utomhus med min kusin några gånger, säger Christina.
Christina och Lennart berättar att de saknar att träffa sina barn och barnbarn nu när de inte kan komma till Björkö och de
heller inte kan åka till Sverige och träffa dem.
Känns det tryggt att vara på Björkö när pandemin sveper över världen?
– Jag tror det här är den bästa platsen på jorden att vara på under den här tiden, säger Siv.
Alla instämmer. Tänk vilket privilegium att ha egen mat och frisk luft och nära till
Vi pratar om hur man i skärgården är van att ha koll på
resurserna i skafferiet. Christina tror att krisen kommer leda till att många får ändra sina vanor och sätten de försörjer sig.
Om krisen gör att folk vill ändra på sina liv, är de välkomna till Björkö då?
– Ja absolut, säger Siv.
– Att stadsborna skulle förstå det fina med livet här och
vilja flytta hit, det är min dröm, säger Eva Sundberg
Efter att vi pratat om livet i skärgården i drygt en timme är det dags för oss att skynda till
Alfågeln. Christina och Lennart tar fyrhjulingen hem. Siv ska köra till butiken och Eva blir kvar med fåren.
En vanlig dag på Björkö
Eva stiger upp lite före sju och går ut på trappan för att se hur vädret är. Klockan 06.55 lyssnar hon på sjövädret på radion.
– Det är en sån rutin jag har. Jag tycker om att lyssna på det direktsänt fast man förstås kan lyssna på det inspelat när som helst.
Efter sjövädret åker hon till fårhuset och matar och tar hand om fåren. De har ett femtiotal får. Köttet säljer de direkt till sina kunder.
– I år är första gången sedan 1985 som vi inte har lamning så det är mycket mindre jobb än vanligt säger Eva.
När Eva är klar i fårhuset kanske hon jobbar i skogen, fiskar om vädret tillåter eller sitter vid datorn och forskar.
Vardag:
Lennart och Christina stiger inte upp riktigt lika tidigt och de brukar titta på morgonnyheterna på tv. Christina berättar att hon brukar vara ute på gården och kratta och pyssla. Hon handarbetar också en del. Bland annat håller hon på att sticka till barnbarnen.
Lennart har hållit på med att sätta nya rutor i båten och göra den redo för sjösättning.
Lennart och Christina har sina odlingar att förbereda också. De har flera chiliplantor och tomat och gurka som ska få flytta ut till växthuset.
– Sedan jag fick en surdeg från grannen har jag börjar med surdegsbröd och det har blivit väldigt gott, säger Christina.
I ÅR ÄR FÖRSTA GÅNGEN SEDAN 1985 SOM VI INTE HAR LAMNING SÅ DET ÄR MYCKET MINDRE JOBB ÄN VANLIGT
Några tips från Björkö
Var ute i naturen. Det finns mycket att upptäcka utomhus i staden också. Det är fint att bara gå runt och titta.
Ta sig tid att göra ordentlig mat istället för halvfabrikat.
Läs Erik Erikssons romanserie ”Kärlek och Krig” som handlar om Grisslehamn mellan 1799 och 1945.
Flytta till skärgården! – här, nära naturen, finns alltid något att göra.
Nöjda kunder i Lappobutiken
Ortsborna handlar troget på Lappobutiken under coronakrisen, men några turister syns det inte. Försäljningen är riktigt bra.
– Det är dubbelt. Lokalbefolkningen hör för det mesta till riskgrupper och åker inte gärna bort så de handlar allt lokalt. Sedan så märks det att det finns mycket sommarstugor speciellt på Björkö som ägs av svenskar som inte får komma hit. Försäljningen har varken ökat eller minskat,
säger butiksinnehavare Marja Helin.
Lappobutiken levererar matkassar hem till dörren sedan krisen började. Kunderna lämnar in sina beställningar via telefon, mejl eller Facebook och tre gånger i veckan körs maten ut.
– Folk har varit jättenöjda, säger Marja Helin.
Ungefär åtta hushåll brukar lägga in beställningar. På Lappo är det Brändö kommun som betalar leveranskostnaden för butiken. Kumlinge betalar inte för leveransen till Björkö utan det är butikens välgörenhet.
Ortsborna handlar troget på Lappobutiken under coronakrisen, men några turister syns det inte.
