Ensamstående ”Lina” ser på pappret ut att få ekonomin att gå ihop. Men marginalerna är tajta och minsta oförutsedda utgift skapar en kris.
– Ofta räcker inte maten till slutet av månaden. Det finns inget utrymme att sväva ut. Det är jättesvårt att säga till barnen att vi inte har råd.
Hon passar inte in i den stereotypa bilden av någon som är ekonomiskt utsatt.
Hon är högutbildad och har ett bra jobb med en okej månadslön. Men hon har en familj att försörja och utgifterna kommer snabbt ikapp inkomsterna.
Även om hon inte klassar sig själv som fattig i en absolut bemärkelse, så är det svårt att få vardagen att gå ihop att och leva upp till normen för en åländsk barnfamilj. Att försöka erbjuda barnen samma möjligheter och saker som deras kompisar är inte möjligt för Lina, vars namn är fingerat i artikeln, med den budget hon har.
– Barn vill ju inte sticka ut och vara annorlunda så det sätter stor press på föräldrarna.
Vardagen känns ofta som en kamp.
– Jag gick in i väggen efter en svår skilsmässa. Jag blev kvar med huset och förlorade hela min ekonomiska buffert. När du väl hamnat i en nedåtgående spiral är det svårt att komma ut. Ett tandläkarbesök eller en oförutsedd utgift som när någon av barnens mobiler går sönder ger ångest över hur jag ska få ihop det ekonomiskt, säger den ensamstående flerbarnsmamman.
Stor omställning för barnen
Utan ett skyddsnät eller sparpengar så var Lina tvungen att ta ett lån med hög ränta för att klara löpande utgifter och reparationer på huset.
Hon sålde huset, men det räckte inte för att komma i kapp med ekonomin. Med lån, privata skulder, hög hyra och huvudansvaret för alla inköp till barnen så är vardagen tajt.
– Det har varit en jättestor omställning för barnen också, säger hon om skilsmässan och den ekonomiska förändringen det innebar att bli ensamförsörjare.
Hon har blivit duktig på att vända på slantarna men ändå blir det knapert.
– Ofta räcker inte maten till slutet av månaden och då måste kreditkortet användas, vilket innebär att kreditkortsräkningen ska betalas nästa månad och då är pengarna nästan slut direkt lönen kommit.
– Det finns inget utrymme att sväva ut. Man får vara lycklig över en Sverigeresa, men då gäller oftast fribiljett till båten, ingen frukost ombord, egen sallad med till lunch och bo hos släktingar. Det är jättesvårt att säga till barnen att vi inte har råd. Där har Pusselfamiljen varit till stor hjälp, de ordnar resor och aktiviteter som är förmånliga.
Jag har fått göra avkall på mycket
Hjälp har Lina sökt en gång, från Rädda Barnen.
– För att få matbidrag och julklappspresentkort. Det kändes fruktansvärt skämmigt.
För på pappret ser det ut som att hon borde ha en ekonomiskt trygg vardag.
– Det förväntas att jag ska kunna klara mig. Socialen ser bara på bruttoinkomsten.
Hur klarar ni er?
– Det undrar jag också. Jag har fått göra avkall på mycket. Jag prenumererar inte på något och köper inte kläder till mig själv, vi åker inte på resor, går väldigt sällan ut och äter och köper ofta kläder och saker på second hand. Sen har vi haft tur att få gamla kläder och saker ibland.
Läser på och budgeterar
Lina har varit noga med att inte få betalningsanmärkningar och är välinformerad i hur man sköter sin ekonomi.
– Jag har delat upp allt jag kan i betalningsrater och jag har läst jättemycket på nätet och i böcker. Jag har en budget och funderar på vad vi kan göra avkall på.
Men det hon tycker är jobbigt är att barnen blir så involverade i hennes finanser och det är ett återkommande samtalsämne hemma.
– Det är på ett sätt bra att de lär sig pengars värde, men det känns inte okej när det blir för mycket prat om pengar.
Vad har du för supportsystem?
– Jag har ett par närstående som hjälpt mig och lånat pengar när det varit riktigt kris. Jag är också ganska öppen med mina nära vänner.
Men oron är ständig och ihållande.
– Ensamstående föräldrar lider ofta av dålig ekonomi och riskerar att bli utmattade. Inte mår jag bra, ekonomin är ett ständigt orosmoment och jag har svårt att sova. Det är jobbigt att leva så här.
Vi har det inte så bra på Åland som alla kan tro
Speciellt tungt är det att inte kunna ge en guldkant till barnens vardag, konstaterar hon.
– Bara en sån sak att gå i mataffären och dottern säger att hon vill ha en serietidning och det går inte för den kostar nästan 10 euro. Det kan verka som lite för någon annan, men för oss är det mycket pengar. Att inte kunna ge det man vill till sina barn är otroligt jobbigt. Jag kommer inte ifatt ekonomin heller för jag försöker ge det extra jag har till barnen.
På ytan ser Lina ut som vem som helst, en sportig mamma med fast jobb och ett stort, vänligt leende. En ganska vanlig ålänning. Men skenet kan bedra, säger hon.
– Jag hoppas att min historia kan öppna ögonen på folk. Vi har det inte så bra på Åland som alla kan tro. Att vara fattig syns inte alltid utanpå, du kan inte veta hur folk har det hemma.
– Samhället är inte gjort för ensamstående föräldrar, skulle jag haft en partner så skulle jag klarat mig jättebra.
OBS. Artikeln skrevs och publicerades under hösten 2018 och är inte uppdaterad.
