Tala om livsmod!
Egentligen skulle den här spalten ha handlat om något helt annat. Men ibland upplever man något som man bara inte kommer förbi. Så var det i lördags.
Efter ett förhållandevis långt pass bakom gräsklipparen satte jag mig i soffan för att pusta ut och kom in i en finsk tv-dokumentär. En äldre man lastar en kärra med kompostjord. När han drar i väg med den känner han sig för med en käpp. Synskadad?.
Mannen drar sitt lass
till en anläggning med stegar och stöttor och börjar lasta jord i en stor bunke. Sedan kliver han raskt upp för ett antal stegar och börjar veva upp jorden med en vinschanläggning.
Tjugo meter uppåt ett brant berg har den helt blinde Johan Venninen byggt sig ett slags hängande (sorkfri) trädgård där han odlar en massa grönsaker. Redan vinschen som han konstruerat helt själv vittnar om att här har vi att göra med en märklig man.
Senare får vi följa honom när han plockar en massa olika vilda gräs, örter och blad i närheten av den stuga där han bor. Vilka växter han skall ta bestämmer han på smaken. Han mixar växterna och bladen med banan och låter sig väl smaka. Kött, fisk och ägg har han inte rört på fyrtio år. Och han verkar vara hälsan själv.
Redan detta skulle räcka väl för ett program. Men det skall komma mera.
Vi får veta att han blev nästan utan syn i en olyckshändelse redan i barndomen. Pappan hade de vita sedan livet av i inbördeskriget och Johan fick bo hos sin fattiga mormor. I folkskolan gick han bara ett år eftersom han måste försörja dem genom att tigga i gårdarna, vara vallpojke och hugga i som dräng.
Som om inte detta skulle ha räckt så miste han resten av synen när han efter de följande krigen röjde upp efter tyskarna i Lappland och kom i kläm under en maskin. Senare utbildade han sig till massör.
Vi får också se hans välutrustade verkstad där han bland annat svetsar så att gnistorna yr.
Och inte nog med det, vi får följa med ner i det som skulle bli en potatiskällare, men som blev flera stora bergsrum. Han förstår sig nämligen på att hantera dynamit. Vi ser honom ladda, dra ledningar och spränga.
Blind och vid 88 års ålder!
Som om inte detta skulle räcka får vi se hur han ensam ger sig ut på långa fiskefärder i sin roddbåt. Han har sjökort med knappnålar för grynnor och stenar. Han ror efter kompass och han har konstruerat en sinnrik ljudsemafor (eller vad det nu kan kallas) som gör att han hittar hem. Fisk lockar han med radiomusik i en nedsänkt högtalare. Använder också ekolod. Som vegetarian skänker han bort fångsten.
Inte det minsta bitter är han. Konstaterar bara att han funderat att han kunde ha stupat i kriget om han inte mist synen.
Tala om livsmod. Det skulle räcka åt många av oss.
Programmet gjordes år 1997. Nu är Johan 98 fyllda. Lite styvare kanske, men han klarar sig fortfarande på egen hand. Och källaren börjar bli färdigsprängd…
