Språket är en deg
Världen förändras dag för dag – så varför ska inte språket förändras?
Med den retoriska frågan inledde språkvetaren Catarina Grünbaum seminariet ”Mediespråk 2012” i Vasa förra fredagen och lördagen. Här samlades 233 finlandssvenska journalister och Inga Heller var en av de lyckliga som fick sitta och ta emot nya direktiv och nya tankar. 170 var kvinnor, 63 var män (!).
Det heter språkstöd, en sådan som Catarina Grünbaum är, en person med uppgift att granska texter och ryta till när något gått snett – med undantag för rena slarvet, för om det finns ju inte så mycket att säga. Hon har varit språkstöd på Dagens Nyheter.
Ett språkstöd kan stödja eller avråda från ett språkbruk, men han eller hon kan inte avgöra.
Just det. Språket är som en deg som vi alla är med om att knåda och knåda och nu och då kommer det ut nya små bullar medan andra blir gamla och mögliga och bör kastas ut i komposten.
Som exempel på språkets ständiga förändring tog Grünbaum upp orden sambo, delsbo, särbo, mambo och kulbo (det som Håkan Juholt är med sin dam). Ord ploppar upp. En del stannar kvar. Andra faller i glömska.
I Sverige finns faktiskt en lag, språklagen från 2009, där det bestämts att ”språket ska vara tillgängligt och begripligt”.
Inte ska vi tro att svenskan är ett fattigt språk när det gäller ordförrådet. August Strindberg använde faktiskt fler ord än Shakespeare, hävdade Grünbaum och berättade i nästa stund att formen sovandes och bakandes har blivit populära.
– Resandes med barn….
Så heter det i högtalarutropen på tågen numera. Inte:
– Ni som reser med barn…
Substantivsjuka, kallar gobbin det för.
– Var nu inte en sån språkpolis, säger Inga Heller då.
– Jag är inte polis, för jag kan inte stoppa idiotierna. Men jag kan vara en språkbroms, säger gobbin då, vis som han är efter försök att totalförbjuda uttryck som jag bor själv och jag spenderar semestern på Gotland.
En historia från ett språkstöds familjeliv. Lille Pelle kommer hem från skolan:
– Kalle har mer i veckopeng än mig.
– Än jag, heter det, svara mamman, språkstödet.
– Men min fröken säger att man kan säga både än jag och än mig, svarar Pelle.
– Det var en klok fröken du har. Men i det här huset säger vi än jag.
För övrigt ska man helst numera undvika frasen han eller hon och ersätta den med den rätt och slätt. Försök görs också med det lilla ordet hen.
På tal om moderna tider: Sveriges största morgontidnings hemsida, dn.se, har under en vecka lika många besökare som youtube.se har på en dag.
Så – knåda, knåda, knåda.
På www.youtube.com finns en film från seminariet där man kan se delar av Nyans redaktion hoppa ihop med Stina Dabrowski. Sök på dabrowski mediespråk.
Kiki Alberius-Forsman
