Nykter i bastun med full svensk
Jag sitter i en varm fuktig bastu med den fulla svenska killen jag träffat tidigare samma dag. Vi firar midsommar med arton andra personer. Men var är de andra nu? Varför hamnade jag ensam med honom i bastun? Det ville jag inte alls. Ärligt talat. Han sätter sin hand på min rygg för andra gången redan. Fast jag sade nej redan på den första.
– Ta bort den. Rör mig inte, okej? säger jag igen medan jag tänker: Var är de andra, kan de inte komma nu?
Låt mig presentera mig själv. Finlandssvensk tös från Nyland, strax väster om Helsingfors. Tjugofem midsomrar gammal och nybliven ”icke-singel”. Vänjer mig ännu för att säga orden ”min pojkvän”. För en nykär som jag är alltså främmande svenska, tafsande händer inte välkomna.
Min allra första midsommarafton på Åland firades i nyktert tillstånd. Jag ställer mig inte vanligtvis främmande till de alkoholhaltiga dryckerna men jobb på midsommardagen skulle bäst klaras av av en skarp nyhetsskribent, resonerade jag. Och inte var det mindre roligt för det. Om än lite torrare i munnen är jag ändå en pratglad och livlig tös som tycker att dans är bland de roligaste sysselsättningarna man kan hitta på.
Midsommaraftonen firades i det mest idylliska scenario man kan tänka sig: dukat långbord för tjugo pers, sill, nypotatis, grillmat, snaps, vin och öl vid Lumparns soliga strand.
Där fanns alla ingredienser för en lyckad midsommarfirning: goda gamla vänner, nya intressanta bekantskaper, sällskapslekar och bastubad. Det sistnämnda dock med mindre succé på grund av, ja jag nämnde honom redan. Svensken med de vandrande händerna.
Han blev full redan vid sällskapslekarna. Han hörde till laget ”Sven hel ål” som, namnet kanske avslöjar, bestod av svenskar, helsingforsare och ålänningar. Vid fler tillfällen stötte han på min kompis från laget ”The destroyers” som till slut förstörde sig själva och förlorade fyr-kampen och placerades på delad tredje (sista) plats med mitt lag, ”Los unos”. Av den orsaken kände jag mig desto mindre smickrad av svenskens närmanden. Ingen vill väl vara ”second best”.
Slutsatsen blir ingen djupare än två konstateranden.
1. Det går att ha roligt som nykter.
2. Då man är nykter ser man hur fulla människor egentligen blir, vilket ibland kan vara lite skrämmande.
Och så bör ännu tilläggas det som min och svenskens gemensamma åländska kompis sade så väl:
– Jag är nog lika sten* som svensken men han kan bara inte hantera det lika bra som jag.
Fotnot: ”Sten” är slang för full.
