Moderskapande
Någonstans på vägen blev jag mamma. Det skedde inte nödvändigtvis den där fredagen morgonen då ett rött och skrikigt barn lyftes ur mig, men någongång under vägen har moderskapet smugit sig på.
Jag är fortfarande ganska förvirrad inför uppdraget. Står där och tittar på barnet som sorterar mitt kastrullskåp och kan inte fatta att han inte skulle finnas om jag inte fanns. Att min värld blir hans norm och att oliver med fetaost är hans favoriträtt. När blev han en egen personlighet, inträffade det också någonstans på vägen?
Så här är det att vara mamma för mig: jag vill alltid någon annat. Då jag jobbar längtar jag efter att vara hemma och kramas, är jag hemma är det inte kramas jag gör utan plockar, tröstar och förmanar. Då längtar jag bort, helst till ensamheten i soffhörnet med en bra bok. De få gånger jag sitter ensam i soffhörnet känns ensamheten underlig. Jag måste hinna göra så mycket njutbart och ensamt att jag stressar mer än någonsin. Så där snurrar det på. Lilla älskade gryn.
Jag kan inte begripa att man kan älska någon så mycket. Tre veckor efter att barnet föddes besökte jag Åbo tillsammans med min nyblivna lilla familj. Jag minns hur jag gick över Domkyrkobron med barnvagnen och skrämdes av tanken att vagnen skulle halka i vattnet. Och jag visste att om den skulle göra det skulle jag tveklöst hoppa i, utan att fundera en sekund. Då insåg jag för första gången hur stor kärlek kan vara.
Det är ju inte så att kärleken till allt annat och alla andra minskar för att man får ett barn. För mig innebar det att min kärleksnivå höjdes till en nivå som jag inte tidigare vetat om att fanns. Lyckan är större, glädjen gigantisk och den potentiella sorgen katastrofal. Mitt liv har blivit rikare av mitt barn och tusen gånger tyngre. Därmed inte sagt att allas liv blir rikare av barnafående.
Det är ju i och för sig en himla tur att de flesta föräldrar är funtade så att de älskar sitt barn över allt annat. För jösses vad de små liven tar tid och kraft. Det behövs mycket kärlek för att man skall stå ut då huvudet snurrar, man halkar på grötfläckar och mjölkklott och byggklossar ligger över hela lägenheten. Händer det något med byggklossar när de ligger utspridda, förökar de sig?
En nybliven tvåbarnsmamma sa nyligen att hon är tacksam då hon inte behöver diska, amma och springa efter två-åringen samtidigt. Att bara få göra en sak i gången, till och med att diska, har blivit ett privilegium.
Jag är en bra mamma. Jag räcker till och mitt barn är tryggt. Jag älskar mitt barn intill vanvett och skriker åt det ibland. På helgmorgnarna vaknar jag av att barnet står i sin spjälsäng och säger ma-ma, glatt överraskad över att jag är hemma då han vaknar. Då vill jag helst somna om. Då är jag fullkomligt lycklig.
