Mitt namn är Julia Johansson
Jag har alltid varit fascinerad av namn. Förnamn, efternamn, mellannamn, djurnamn. Alla namn har varit av intresse och genom åren har teman som “vad ska jag döpa mina framtida barn till”, “vad skulle jag vilja heta om jag inte hette Julia”, “vilket efternamn skulle passa mig bäst” stått på den dagliga agendan. Och jag skojar inte när jag säger dagliga.
Timmarna jag spenderat på att tänka på detta har genom åren nått oproportionerliga höjder och jag har börjat inse att det som en gång började som ett litet oskyldigt tidsfördriv har urartat till en nästintill sjuklig besatthet.
I dagsläget är det alternativa efternamn och oväntade förnamn som lägger beslag på största delen av mitt fokus. Du märker förmodligen inte ens när det händer men när vi möts lånar jag ditt efternamn i smyg.
Det här har pågått så lång tid att det idag är ett invant beteendemönster som jag knappt märker själv. Som att cykla. Jag gör det per automatik. Jag lånar ditt efternamn, väger det på silvervåg och jämför det med mitt eget. Smakar på stavelserna. Känner hur bokstäverna fogas ihop till en fulländad helhet. Ibland är jag nöjd. Ibland mindre nöjd.
De vackraste namnen sparar jag. Bygger mig en liten färgglad bubbla av vackra namn att återvända i tider då fantasin tryter och humöret är i botten. Hittills är det vackraste efternamn jag träffat Winlöf. Julia Winlöf. Superfint.
Jag var länge övertygad om att herr Winlöf och jag skulle gifta oss. Jag var övertygad om det ungefär ända tills han blev tillsammans med min bästa kompis.
Inom kategorin oväntade förnamn finns det även mycket att göra. Just nu har jag snöat in på vackra ord i det svenska språket som till betydelsen är olämpliga som namn men som till formen är helt fenomenala.
Yngla, Vingla och Veranda är tre av mina favoriter. De klingar otroligt vackert!
När min mor fick höra om min besatthet av namn sade hon helt sakligt – Men byt namn då om det är en så stor grej. Då blev jag lite ställd.
Det är ju egentligen inte alls det som är poängen. Jag gillar ju mitt namn. Jag gillar det väldigt mycket. Det är lite härligt Svensson-aktigt och alldeles särskilt snyggt som autograf. Det här är ju mer ett rolig tidsfördriv som jag brukar syssla med ibland. Eller kanske ganska ofta. Det är en del av mig.
Mitt namn är Julia Johansson. Det är jag. Vad heter du?
