Här får du både falafel och äggakaga
– Malmö är väl jättefarligt. Vågar du verkligen åka dit?
Den frågan fick min mamma av två av varandra oberoende bekanta på Rosella i våras när hon var på väg ner till Malmö för att hälsa på mig. Hon svarade att det inte alls känns särskilt farligt, utan att det tvärtom är en ytterst trevlig stad att hälsa på i.
Jag har bott i Malmö i tre och ett halvt år och har älskat det från första stund. Staden, folket, atmosfären, mixen. Men allt det som är bra med Malmö har de senaste åren överskuggats av det som är dåligt.
Skottlossning, mord på öppen gata, serieskytt, gängkrig, antisemitism och segregering. Svarta, tunga rubriker. Man blir helt matt bara man tänker på det.
I tv-programmet Uppdrag granskning framställdes i våras staden som en kontrasternas plats, där rika och mindre rika lever i olika världar och utan något större intresse för varandra. En svart-vit värld utan gråskala målades upp.
En oförtjänt dålig bild, om du frågar mig. För Malmö är ju så mycket mer än bråk och brott. Här kommer ett par grejer som är extra bra med staden:
I Malmö har vi en stor sommarfestival, gratis för alla. Vi har Folkets park där de visar fotboll på storbildsskärm och där man kan åka berg- och dalbana mitt i stan.
I Malmö finns Västra hamnen, där man kan sitta på bryggan, äta italiensk glass och doppa tårna i havet. Vi har ett veganskt café med den sötaste innergård du kan tänka dig. Vi har Möllevångstorget med grönsaksförsäljning på morgonkvisten och senare ett myllrande nattliv med billig öl och en falafel på vägen hem.
I Malmö kan du sätta dig på tåget och efter trettiofem minuter befinna dig i Köpenhamn, äta smörrebröd och testa dina kunskaper i det danska språket. Malmöborna är ett engagerat folk som demonstrerar och manifesterar mot våldet. I Malmö finns stadsbiblioteket med glasfasad där man kan lyssna på författare och få läxhjälp i sommar.
Vi har stranden Ribersborg som gör sig ypperligt bra för det mesta – långa joggingrundor, svala bad och picknick i kvällssolen. Och så finns det såklart en massa bra människor i Malmö, som inte är det minsta kriminella utan bara fina.
Mina år i Skåne har fått en del konsekvenser. Flera till mig närstående personer hävdar till exempel att jag pratar med skånsk satsmelodi nu för tiden.
Jag har också bytt ut ord som styrox, stöpsel och ”har varmt” mot svenska motsvarigheter. Jag äter skånsk ”äggakaga” med god aptit och den till en början obegripliga malmöitiskan låter nu helt naturlig i mina öron.
Och fast inget slår den åländska sommaren, kan jag inte hjälpa att jag saknar alla bra grejer i mitt Malmö en smula också.
