En guldålder för sociala entreprenörer
”Solidaritet, hållbarhet och meningsfullt arbete”. Det är Emmaus Ålands slogan, kanske ett av Ålands främsta exempel på socialt entreprenörskap.
I en era av ekonomisk orolighet och hållbarhetskris där den traditionella innebörden av tillväxt, utveckling och framgång ifrågasätts blir dessa alternativa entreprenörer allt mer relevanta och allt viktigare.
Det globala nätverket för sociala entreprenörer, Ashoka, har kommit till Finland. Nätverket grundades 1980 av konsulten Bill Drayton som var den som myntade begreppet ”social entreprenör”, en företagare som i första hand strävar efter samhällelig, inte ekonomisk vinst. Den finländska avdelningen grundades i våras och man är nu på jakt efter sin första finländska medlem. Kanske hittar man den på Åland?
Fixtjänst, Katapult och Emmaus. Det är exempel på åländska sociala entreprenörer som med sina verksamheter bidrar till allmännytta. De arbetar för hållbarhet, inkludering och framtidstro och erbjuder samtidigt produkter, tjänster och upplevelser till den åländska allmänheten. Det låter ju som det optimala företagskonceptet?
Det anser i alla fall FN, som under coronapandemin etablerat en allians för att understöda just den sociala företagssektorn.
”Sociala entreprenörer är i frontlinjen av pandemin där de tjänar den mest sårbara befolkningen med nytänkande lösningar”, konstaterar man på sin hemsida.
Från att tillhandahålla basnödvändigheter som vatten och mat till att förstärka den mänskliga resursbasen hjälper dessa företagare till att stötta och utveckla samhällen runt hela världen.
”Hans företag finns nu i 12 länder – utan att göra vinst”. Så lyder en rubrik i måndagens HBL där de intervjuar danska Thorkild Sonne som hjälpt över en miljon människor globalt att få anställning. Efter att ha fått en son som diagnosticerats med autism lämnade han 2004 sin chefspost på ett stort IT-bolag och grundade företaget Specialisterne som hjälper personer med autism in i arbetslivet. 16 år senare är företaget en framgångssaga inom den sociala entreprenörssektorn. Företaget genererar ingen ekonomisk vinst till ägarna, utan allt överflöd används till att expandera till nya länder.
Och där har vi kärnan i en ekonomisk idealism som blivit allt mer påtaglig i den nya generationen som intar arbetsmarknaden. Man vill göra något meningsfullt och det upplevs inte meningsfullt att bli rik. Enligt en finländsk Ungdomsbarometer gjord 2019 vill nio av tio unga att arbetet ska reflektera deras personliga värderingar. Den positiva inställningen till entreprenörskap har också stärkts bland unga. Men fokus ligger inte på att avancera på karriärstegen.
”Strävan efter en karriär är rena dårskapen”, konstaterar skribenten John Sjögren på Svenska Dagbladet.
Många är de ungdomar och unga vuxna som håller med honom.
”När jag började tjäna pengar så reste jag till 32 olika länder och köpte allt jag någonsin velat ha, men jag insåg att jag fortfarande inte var lycklig. Jag fann verklig, långvarig lycka genom mitt sociala arbete. Det är en win-win situation”. Det säger indiska Varun Chrandran på entreprenörsplattformen Your story. Han grundade ett dataföretag som också driver en ideell verksamhet i hans hemstad i Kerala i södra Indien.
I onsdagens tidning berättar Emmaus Åland om sin senaste satsning, en kretsloppspark som ska ge mat och användas som exempel på hållbar stadsodling. Odlingen drivs av de anställda med hjälp av frivilligarbetare. Satsningen erbjuder förutom inspiration också sysselsättning och gemenskap för människor som står utanför arbetsmarknaden eller saknar social samvaro.
Samhällsnyttan av dylika projekt är värdefull bortom de snäva ramarna för ekonomisk tillväxt. Utanför dessa ramar väntar nya avenyer av arbete baserat på passion och intresse. Arbete som tangerar hållbarhet, solidaritet och mening. Arbete som gör världen till en bättre plats.
