Den nya kortrutten på Norra linjen är inte kort som namnet låter påskina, då resan i själva verket blir längre för brukarna i tid. Vad gäller sjövägen är skillnaden försumbar. Landskapsregeringens främsta argument är att spara pengar. De har tittat i kristallkulan och antagit att de kommer spara 53 miljoner under de kommande 15 åren. Men hur ser världen ut år 2040?
Tittar vi 15 år bakåt i tiden kom den första ipaden och tanken om dagens AI kändes som science fiction. Det är helt enkelt inte verklighetsförankrat att bygga vidare på en 15 års plan utgående från dagens teknik och gamla fartyg. Att bygga om en existerande frigående flotta av större isgående fartyg i Ålands skärgård till el-drift är inte realistiskt förutom på möjligen Skarven. Om man idag bygger in batteri är komponenten och tekniken föråldrad redan om 5 år. Vill man ändå köra med batteri skall det vara kassettmodell som körs iland och laddas på till exempel Lilla Hummelholm. I det fallet är det enkelt att byta batteriteknik när en bättre produkt finns på marknaden.
Planen är att bygga om den 35 år gamla Alfågeln. Vill landskapsregeringen på riktigt spara pengar så är driftkostnaden betydligt lägre med nybyggt fartyg konstruerat för eldrift. En ny färja med högre kapacitet än Alfågeln förbrukar mindre energi per distans vid 13 knop än Alfågeln vid 10 knop, givet öppet vatten. Redan idag är det möjligt att bygga el-drivet fartyg anpassad för dagens rutt mellan Hummelvik och Torsholma inklusive alla 5 anlöp.
Låt oss minnas själva grundtanken med att skärgårdstrafiken överhuvudtaget finns. Det behöver finnas kapacitet för brukarna, men också för den stora efterfrågan som turisterna har då resan i sig är en unik skärgårdsupplevelse. (Finns det plats ombord går det att utveckla turismen ytterligare.) Om man gör en förnyelse skall det vara förnyelse med höjd för framtiden. Att ta förhastade beslut och slösa bort pengar har vi sett tillräckligt av redan.
GEORG KARLSTRÖM
MAJKEN KARLSTRÖM






