SÖK
MENY
Den här veckan inledde flera ålänningar en intensiv period när studentskrivningarna drog igång. Under sex timmar ska man försöka sammanfatta den kunskap man samlat på sig under tolv år i skolan, ingen enkel uppgift. Samtidigt som de kommande veckorna är stressiga markerar de också ett viktigt steg då det är slutet på en tid och början på nästa kapitel.
Men det här skiftet kommer också med en viss oro. Vad ska jag göra härnäst? Kommer jag att komma in till den utbildning jag hoppas på? Måste jag ta ett mellanår för att jobba? Vad händer om jag inte får ett jobb då? Den stressen minns jag också väl och känner till viss del igen även idag när studierna på tredje stadiet börjar lida mot sitt slut.
Under mina fem år i Helsingfors har arbetsmarknaden förändrats tydligt. Många av mina klasskamrater har haft svårt att få praktikplatser när konkurrensen om jobben varit hård och ungdomsarbetslösheten samtidigt varit hög. För många har svaret på ansökningarna varit “Tack för din ansökan, vi fick över 5 000 ansökningar”. Det säger något om hur viktigt det är att vi fortsätter arbeta för att unga faktiskt ska få sitt första steg in i arbetslivet.
Det var också något jag tänkte på i helgen när jag träffade ett gäng abiturienter från Ålands Lyceum när de besökte Helsingfors och Åländska studentföreningen i Helsingfors, ÅSFH. Under besöket fick de bekanta sig både med olika utbildningsmöjligheter och med studielivet i staden. Något viktigt att komma ihåg, som även de frågade om, är att studentproven inte är det enda sättet att ta sig in till nästa skola. Exempelvis finns det olika inträdesprov, antagning via öppna universitet, snabbleden och så vidare. Alternativen är många och breda.
Till er som nu gör er redo för skrivningarna så önskar jag er ett stort lycka till. Ta ett prov i taget och kom ihåg att livet inte avgörs av vitsorden.
RASMUS HENDERSSON
MAGISTERSTUDERANDE
