Ännu svänger det om Ollas-Karl
fakta/ Karl Holmström 80 år
Namn: Karl Gustav Hemming Holmström.
Född: den 20 juni 1927 i Brändö Åva.
Bor: i fädernegården ”Ollas” i Åva.
Yrke: före detta jordbrukare, fiskare, bergsprängare, smed, svetsare, snickare, murare.
Familj: sönerna Tage och Hemming med respektive sambos. Två barnbarn, ett barnbarnsbarn.
Födelsedagen: firar med en dagskryssning med en god vän.
Vilken 80-åring till gubbe kan förmå en stressad medelålders journalissa att bara sitta och fnittra under en timmes tid och sedan helt avspänt säga att:
– Nej, nu hinner jag inga med dig längre. Nu måste du gå så att jag får jobba.
Vem kan få en kvinna att bli så glad och sannfärdig?
Jodå, Karl Holmström kan. Den leende kvinnotjusaren från skärgården som otroligt nog fyller 80 år just i dag.
När han i utmärkt mogen ålder gick med i Dansens vänner blev han förstås populär. Damerna hängde som klasar runt honom.
– Vad sir de i mig egenteligen?
Han ställer frågan helt ärlig och oförställt. Låt mig gissa:
En lättsam, kraftig, stolt och stark karl, med massor av erfarenhet och historier att berätta, som skojar, som visar uppmärksamhet, som inte är så dum att skåda på med sina jämna vita tänder och som alltid säger ”flicka”. Klart vi trivs i Karls sällskap!
Alla är flickor
Flickor – det är ett av hans favoritord. Det är så han säger om kvinnorna 60 och 70 och vidare uppåt.
– Alla är ju flickor för mig. De skiner upp som solar när jag kallar dem så.
Damsällskap saknas honom inte, inte ens som 80-åring.. Han trivs.
Är det något du ångrar i ditt liv?
– Ja. Jag borde aldrig gift mig. Det där äktenskapet var besvärligt att komma ifrån. Att vara gift är tyngre och innebär större krav än att bara sällskapa. Jag klarade inte av det.
Pojkarna var i tioårsåldern när Karl och hans dåvarande fru genomgick skilsmässan.
Numera bor en son i Mariehamn, den andre arbetar på en oljeplattform i Norge. De kommer hem och hjälper pappa i Åva ibland.
Åviska
– Vad sir de i mig egenteligen?
Det var så han frågade. Med i istället för y. Karl verkar nästan lite förlägen för den ”åviska”som i andras ögon kan tyckas så charmig.
– Som liten pojke så lärde jag mig aldrig något annat. Det finns bara ett i-ljud för mig. Det där ”y” (han kan faktiskt inte få fram det), det ticker jag är så besvärligt.
– Men om du ska säga sy då? Att du syr något?
– Jag sier, säger jag då.
Dialekten kan nog orsaka missförstånd. Nyland blir ”Niland”. Ibland måste han förklara
– Men jag är inte så mycket för ord jag. Jag har har mer arbetat med jorden i mina dar.
Fiffigheter
Det är tre år sedan vi träffades första gången. I huset i Brändö Åva.
– Vet du vad det första du sa var?
– Nej, det har jag glömt.
– Du sa att det var så städat och prydligt i huset.
Vi gjorde ett reportage om Karls alla fiffiga idéer. Hur har klurat ut lösningar med att använda en tvättmaskinsmotor för att dra slipstenen och hur han förvarade stegen i ett avlångt skåp på ladugårdsväggen och tusen andra fiffigheter därtill.
Ett tag var han också en av Nya Åland tipsare i ”Hemmatipset”.
Piggelin
Tre år har gått och han är fortfarande piggelin.
– Ja du vet ju. Allt beror på vad man äter.
Så här skrev Nya Åland i reportaget om honom i november 2004:
Själv börjar han dagen med frysta fruktblandningar, med frukt från egna odlingar och müsli.
Framåt dagen blir det soppa och på eftermiddagen ett ”potatismål”. Bestämda mattider ska det vara.
– Jag köper inte mycket, lite ost, margarin, kaffe och annat smått. Socker använder jag kanske ett kilo av per år. Smör har jag inte smakat på 20 år.
Konserver blir det inga alls. Däremot vitlök — alla dagar.
På köksbänken ligger brödbitar på tork. Varför?
– Jag ska visa, säger han. Tar en ölflaska, sätter kapsylen mot hörntanden och vips är kapsylen borta.
– När jag var yngre kunde jag öppna hundra på en kväll!
Två hål i visdomständer är det enda han lagat hittills i livet. Tandläkare har blivit entusiastiska vid undersökningar av hans goda tänder.
Sedan säger han något som genomsyrar mycket av det han lär ut:
– Det som används härdas.
Arbetshäst
Att läkaren som opererade senast skulle bli paff om han såg honom nu, det är det lätt att hålla med om.
– Jag har arbetat hela livet och det är bra för kroppen. Barn skulle kunna arbeta mer i dag, bara de har sina föräldrar med. Mina pojkar fick börja köra traktorn när de var tre fyra år. De tyckte det var roligt.
Hälsan har han fått behålla. Den där tröttheten som alla pratar om står han ganska främmande inför.
– Jag fungerar nästan som en häst ännu i dag, jag skjuter hackan i jorden och drar upp fåror. Det skulle inga ynglingar klara av nu för tiden. De är ju så klena numera, i brist på motion. Det är tack vare att jag använt kroppen som jag fått vara stark och frisk.
Ekologiskt liv
Ekologisk odling är hans starka tro och förvissning. Han odlar själv en hel del och levererar till Strandnäs skola i Mariehamn.
– Det som blir över ger jag till flickorna där. Föreståndaren är så förståndig och vettig och kämpar för att ge barnen bra mat.
Att barn numera drabbas av allergier och andra sjukdomar bekymrar honom. Gifterna som blir kvar i kroppen oroar.
– Om inte människan övergår till ekologisk odling utrotar hon sig själv, slår han fast.
Han talar en hel del om sina åkrar, de är sådär 4,5 hektar stora och har legat i vall i ett 20-tal år nu, men som nog, enligt honom, är i utmärkt bra skick.
– Ogräs? Det ska man rensa med förstoringsglas första gången. Så blir det inte till besvär. Och så ska det få ligga på på marken som gödsel.
Sopstrid
Att värna om naturen och miljön ligger Karl Holmström nära hjärtat. Han vill leva enbart utav det som gården och naturen ger.
– Nu ser jag att jag får rätt. Så som jag levt och gjort länge, just en sådan livsstil propagerar fler och fler för nu för tiden. Jag har aldrig i mitt liv lämnat några sopor efter mig och jag tänker fortsätta med det. Inte något slänger jag. Jag bränner det som går att bränna, jag komposterar, återanvänder eller sparar och ser vad jag kan göra med saken småningom.
En hel lada med grejer har han. Prydligt och fint hänger saker på krokar eller ligger på hyllor i långa banor.Allt sorterat och snyggt.
Han gillar inte den obligatoriska sopavgiften. Striderna på temat har varit många genom åren. Nu tänker han säga ifrån igen. Han har inte betalt den senaste sopräkningen.
– Säkert lämnar miljöjuristerna mera sopor efter sig än jag gör. Och de många reklambladen och färgglada broschyrerna som kommer med posten i massor. Dem borde de engagera sig för att få bort! Helt onödiga grejer!
Sprängare
Stenen mitt i åkern är en viktig historia för honom. Att han överraskade sin pappa med att spränga bort en stor sten mitt i åkern i 13-årsåldern. Så fortsatte det. Han har utfört komplicerade sprängningar som man förstår att han nog är stolt över.
Under ett hus sprängde han fram 45 kubikmeter en gång, Husägaren kunde bygga både pannrum och källare efter smällen. Och i sitt eget hus sprängde han ner en nyinköpt panna mitt emellan oljetanken med 7.000 olja och den gamla oljepannan.
– Jag funderade ett par dagar. Sedan small jag av en massa småa skott. Det gick bra. Men jag hade aldrig vågat göra detta hos någon annan än mig själv.
Fritt liv
Hur är det att bli gammal då?
– Jag tänker inte på att jag blir gammal. Nu vill jag bara leva ett gott och fritt liv därhemma.
