Det var nästan lite kärlek i luften fastän kulsprutor och automatvapen smattrade mellan vikarna och helikoptrar snurrade ovanför i Obbnäs i Kyrkslätt på onsdagen. Övningen mellan amerikanska flottan och delar av marinkåren och den finska marinen beskrivs som en succé.
I två veckor har Nylands brigad och Kustbrigaden i Obbnäs övat tillsammans med amerikanska styrkor. Under den första veckan då man befann sig på Hangö udd leddes övningen av Nylands brigad och brigadkommendören Juha Kilpi. Under den andra veckan av övningen var tyngdpunkten på Obbnäs där Kustbrigadens brigadkommendör Marko Laaksonen höll i trådarna.
Temat för veckan var taktik för kusttrupper. Under övningen har man haft olika övningsmoment som tagit från några timmar till dagar i anspråk, totalt mellan 15 och 20 moment beroende på hur man räknar.
I övningen har det deltagit militärer från den amerikanska flottan och marinkåren samt finländska beväringar från januarikontingenterna, stampersonal och inkallade reservister, totalt cirka 2 300 man.
Notis om övningen fick truppförbanden med väldigt kort varsel i värsta möjliga tid mitt i semesterveckorna.
– Tillsammans lyckades vi planera övningen på några veckor. Vanligtvis tar det ett halvår att planera en övning av den här kalibern och man vet om den två, tre år i förväg. Jag är tacksam över att vi har reservister som kan lösgöra sig så snabbt. Att vi lyckades så bra ger en bra bild av vår förmåga, säger Laaksonen.
– Tur att familjen hade överseende.
Enligt Laaksonen har övningen varit lärorik på alla nivåer, ”från jägare till kommodor”.
– Under min 33-åriga karriär är det här den bästa övningen jag varit med om. Den har lärt oss flera nya saker. Inlärningskurvan har varit brant jämfört med normala övningar där vi lär oss lite efter hand. USA:s militär har stora resurser men planeringen är därefter, det vill säga ytterst noggrann. Och man har en prestationsförmåga som vi aldrig skådat tidigare.
Men han tror att också gästerna tar med sig lärdom från Finland.
– Vår uppgift är att försvara vår kust. Vi har upprätthållit och utvecklat den förmågan hela tiden medan andra länder har monterat ner sin. Det är andra, även större, nationer intresserade av.
Laaksonen tackar beväringar, stampersonal och reservister för insatsen.
– Man har passat på att umgås med de internationella gästerna vilket har varit fint att se. Man märker att det militära är universellt. Även stampersonalen har blivit ”kastad in i den djupa ändan av bassängen”. Vi har inte haft internationellt samarbete tidigare såsom till exempel Nylands brigad har haft. Men personalen har gjort det bra.
Kaptenlöjtnant Harri Paukku från Nylands brigad intygar att övningen har gått mycket bra. Trots brigadens vana att öva med internationella trupper, var detta exceptionellt.
– Vi brukar bjuda in plutoner. Nu kom en bataljon. På grund av övningens storlek har vi varit tvungna att göra vissa justeringar efter hand och tidtabellen har levt. Men tack vare det fina vädret har vi kunnat genomföra det mesta vi hade planerat. Amerikanerna har kunnat öva allt det de hade planerat att öva och som de inte kan öva någon annanstans. Det har de tackat oss för.
Paukku berättar att den amerikanska marinkåren huvudsakligen har använt Nylands brigads båtar. Just i Obbnäs deltog inte så många beväringar från Nylands brigad förutom stridsbåtskompaniet med den nya Jehu-båtarna och en del personal.
– Amerikanerna älskar de båtarna. Deras egna är större och otympligare.
Paukku klassar denna övning som en av de tre bästa i hans karriär.
– Den har varit en otrolig övning, säger han och nämner momentet ”Big Lift” då man hade 17 finländska och amerikanska helikoptrar i luften samtidigt ovanför Syndalen.
Han har speciellt noterat de amerikanska soldaternas fina sätt.
– De är otroligt vänliga. De är gentlemän från lägsta till högsta rang. Vi har inte haft några problem som helst att första varandras behov.
Överste Paul Merida leder den 2 300 man starka The 22nd Marine Expeditionary Unit som deltog i övningen med de tre fartygen USS Kearsarge, USS Arlington och USS Gunston Hall som bas. Vanligtvis är Meridas trupper baserade i Lejeune i North Carolina. Fartygens hemhamn ligger en femtimmars bilresa därifrån i Norfolk, Virginia.
– Vi har mönstrat på i mitten av mars och jag tror att vi har ett par månader kvar på vår kommendering, de brukar räcka sju månader.
På klassiskt amerikanskt vis höll han inte tillbaka med adjektiven.
– Det har varit en fenomenal övning. Vårt partnerskap, vårt samarbete och vår integration har varit effektiv i luften, på marken och till havs.
Även Merida tar upp den snabbt påflugna gemensamma övningen.
– Det här är den största övningen för oss då alla våra tre fartyg deltar. Det här är vår åttonde övning den här våren, vi har haft fyra i Medelhavet och tre i Östersjön tidigare. Alla andra övningar har planerats sex till nio månader i förväg. För en månad sedan kände vi inte ens någon inom den finska försvarsmakten. Det var tur att någon svarade när vi ringde.
Vems initiativet till övningen var, är något oklart men det lutar mot att det kom från amerikanskt håll. På hur hög ort det tagits är dock en gåta.
– Jag vet inte på vilken nivå beslutet har tagits, säger Laaksonen.
– Vi fick order om att komma hit. Det fanns inte några klara planer. Det första landet vi tänkte på att öva med var Finland, på förekommen anledning. Men om man ringer någon en vecka innan man ska göra något tillsammans så har de oftast andra planer, säger Merida.
Kompanichef Niklas Sjöblom från Kustbrigaden tycker att övningen varit lyckad och konstaterar att man utför grundsakerna rätt lika som amerikanerna fast materialet och vapensystemen skiljer sig åt. Det nya har närmast varit eldstödet som amerikanerna ger från luften med sina helikoptrar.
The 22nd Marine Expeditionary Unit har traditionellt rört sig i trakterna kring Medelhavet och Mellanöstern. Själv är han första gången i Östersjön och har imponerats av både geografin och den professionella förmågan.
– Jag tror och hoppas att min organisation eller en motsvarande är tillbaka i regionen snart. Jag har varit väldigt imponerad av den finska försvarsmaktens kunskap och gästvänlighet.
Merida får frågan om hur det har varit att samarbeta med en värnpliktsarmé och reservister.
– Tack vare reservisterna har ni en försvarsmakt med personer med väldigt olika erfarenheter och bakgrund. Det är en stor fördel. Och rätta mig om jag har fel, men jag tror att nästan varje finländskt hushåll har ett visst förhållande till försvarsmakten tack vare värnplikten. Det är inte fallet i USA, där en väldigt liten del av folket har med militären att göra.
