Gästledare: Skönheten i det lilla samhället
Det talas mycket om de åländska kommunernas ekonomi, men mindre om deras särart. Nyan har i sommar bett Ålands kommundirektörer att beskriva sitt förhållande till kommunen de arbetar i och kommunens förutsättningar för framtiden.
I dag har det blivit dags för Egil Mattsson, kommundirektör i Brändö.
Allmänt kan sägas att vi presenteras för en mängd möjligheter och utmaningar på daglig basis både stora och små. Sedan är det upp till oss själva om vi vill se dem eller ignorera dem. Skulle någon ha frågat mig för bara några år sedan vad och var jag är sommaren 2022 skulle nog ett av de mer otippade svaren varit kommundirektör på Brändö. Då bodde jag i Helsingfors i Nordsjö, en stadsdel med nästan 40 000 invånare, jobbade på Folkhälsan och var helt nöjd med att bo i huvudstaden som dock hade börjat kännas ganska liten och bekant efter tio år.
Snabbspolat framåt från stadslivet i Helsingfors så blev det tillbaks till universitetsbänken, examen, covid-pandemi, Nordeuropa begränsades till Finland som arbetsökningsradie, tjänst och flytt till Mariehamn och så tjänst och flytt till Brändö. Och då är ju frågan varför Brändö? Mitt svar är i varje fall enkelt – utmaningar är till för att antas och Brändö är en utmaning full av potential.
Först och främst vill jag nämna den påtagliga närheten till fasta Finland. Det är en osedvanlig lyx att kunna bo mitt i skönheten av Ålands skärgård och samtidigt kunna vara inne i Åbo på två timmar – speciellt i en tid då distansarbete blivit inneordet. Men det har också en konkret betydelse med tanke på företagsamhet och inflyttning.
Det andra jag vill nämna är att den kommunala ”infran” finns på plats med god dagvård, skola och äldreomsorg men även den andra infran av vägar, avlopp och fiber finns på plats. Detta i kombination med en vi- och talkoanda, att saker och ting går att göra och få gjorda – det är potential.
Det tredje är att genomfartsturismen är påtaglig i och med att kommunen är den nordostliga porten in till Åland. Därtill kommer båtturismen och fisketurismen då skiftet är väldigt smalt här uppe.
Nåväl, jag tänkte göra några jämförelser för att belysa skönheten i det lilla samhället. På gatan jag bodde på i Nordsjö bor det lika många personer i två höghus som vi har invånare på Brändö. Det intressanta är att efter fyra år i Nordsjö kände jag en handfull personer i höghuset jag bodde i och ungefär lika många till i hela Nordsjö. Det handlar inte om att vara asocial utan helt enkelt om ett fenomen som är ganska vanligt i en storstad att man lever i sina sociala bubblor.
Detta kan då jämföras med ett halvår på Brändö och jag känner redan tiofalt mer brändöbor jämfört med Nordsjö. Någon kan såklart invända att det är arbetet som gör det men jag vill hävda att det är nästan oundvikligt att bli bekant med personer i näromgivningen på en mindre ort. Eventuellt kunde man se detta som en medicin till utanförskap och känslan av ensamhet som är stora problem i städer. Och även här kan man ta avstånd och det lilla samhället respekterar detta – till skillnad från storstaden där få bryr sig.
En annan jämförelse mellan storstäder och mindre kommuner är att se på beslutsfattandet. Det som är kännetecknande för små kommuner är att fattade beslut ofta får direkt respons på gott och ont. Kommer du från storstaden kan det kännas konstigt att responsen kommer mot dig i matbutiken redan nästa dag efter mötet (speciellt om besluten har varit obekväma). Någon kanske tänker att detta leder till att man skulle dra sig från att fatta de obekväma besluten. Men samtidigt är det en hälsosam påminnelse om att beslut har konkreta konsekvenser för riktiga människor med riktiga känslor. Detta är något som tenderar försvinna i storstäder då avståndet mellan beslutsfattarna och stadsborna kan vara betydligt större.
För att konkludera så har jag förvånats av hur väl det lilla kan fungera. Så vad ger detta? Självfallet en känsla av sammanhang. Ett förståeligt sammanhang där möjligheten att själv påverka är reell och möjlig. Att driva ett ärende som till exempel skattöre är oberoende hur man ser på saken enklare att göra i Brändö än i Helsingfors helt på grund av närheten till beslutsfattarna.
Jag har i snart 20 år hört mantrat att större enheter är lösningen på allt. Och att då komma in i ett sammanhang först på Åland och sedan Brändö där det fungerar ganska bra trots sin litenhet är mer än intressant i mitt tycke. Speciellt när litenhetens bieffekt skapar underlaget för känsla av sammanhang och närdemokrati. Visst kostar det men stora enheter kostar också.
Varje stad och kommun har förstås sina egna utmaningar men på Brändö vill vi blicka framåt och se möjligheterna, i det lilla som har potential att växa till något stort.
EGIL MATTSSON
KOMMUNDIREKTÖR I BRÄNDÖ
