Peter Szakálos har blivit känd som den forskare som gett offentlighet åt det som forskarna vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm länge känt till – att koppar reagerar med vattenmolekyler. Han var en av tre talare när Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning MKG ordnade seminariet Kärnavfall – hot och möjligheter.
Szakálos inlägg innehöll svidande kritik mot den metod som planeras i både Sverige och Finland, att begrava det högaktiva kärnavfallet i kopparkapslar i bentonitlera i tunnlar 500 meter ner i berget vid kusten i Forsmark och Olkiluoto. Kopparhöljet som omger bränslestavarna blir 5 cm tjockt och enligt Svensk kärnbränslehantering SKB korroderar – rostar – kopparn inte.

Slutsatser
Forskarens slutsatser är följande:
I dag inser seriösa forskare att koppar inte är termodynamiskt immunt i syrgasfritt vatten – alltså att koppar förväntas reagera med vattenmolekyler. Tvärtom är kopparkorrosion i syrgasfritt vatten ett välkänt problem också inom industrin.
Korrosionshastigheten för koppar i blötlagd bentonitlera och i naturliga lerjordar är 10.000 till 100.000 gånger högre än vad SKB räknar med i sin säkerhetsanalys.
Miljön i Östersjöns lersediment anses vara mycket lik den i ett slutförvar. Problemet är att SKB har valt att studera brons- i stället för kopparföremål vilket ger cirka 1.000 gånger för låg korrosionshastighet.


Känsligt för värme
Koppar är mycket känsligt för höga temperaturer och radiolys av vatten. Just detta kommer kapslarna att utsättas för under de första 1.000-2.000 åren när strålningen värmer upp dem till 40-100 grader Celsius.
Situationen i det planerade slutförvaret i Forsmark är mycket komplex under denna period och allvarlig både från ren korrosionssynpunkt men även ur försprödnings- och sprickbildningssynpunkt. I SKB:s säkerhetsanalys anses det tillräckligt att räkna med endast ett slags korrosion, sulfidkorrosion, men det finns ytterligare ett tiotal.
Inga korrosionsstudier är gjorda i Forsmarks tänkta slutförvar, inte ens laboratoriesimuleringar i den förväntade miljön. Med all kunskap vi har om kopparkorrosion så skulle ingen i dag våga föreslå 5 cm koppar som korrosionsbarriär.


Ännu oroligare
Anna-Linnéa Rundberg och Adam Conway deltog i seminariet.
– Att lyssna på Peter Szakálos gjorde oss ännu oroligare och ännu mer övertygade om att SKB inte har tagit kritiken om den bristande säkerheten på allvar. SKB vägrar beakta oberoende utomstående forskare utan kör sitt eget race, säger Anna-Linnéa Rundberg.
På seminariet tog man också upp en alternativ metod för slutförvar, i djupa borrhål under grundvattennivån.

Annika Orre