Det här är den tredje artikeln om ekologisk jordbruksproduktion i Indien av mariehamnaren Frans Jansson som befinner sig på praktikantutbildning. Utbildningen är ett samarbete mellan Biskops-Arnö folkhögskola och Framtidsjorden.
Non poison food association-butiken ligger i affärsdistriktet T. Nagar i Chennai i den sydöstra delstaten Tamil Nadu i Indien. Marknaden för ekologiska produkter ser ganska annorlunda ut i Indien jämfört med Norden. Det finns ett trettiotal butiker som saluför ekologiska produkter i Chennai . I staden bor omkring sju miljoner människor.


Mjölk och grönsaker
Just i dag är det mjölk- och grönsaksdag i butiken. Grönsaker och mjölk är väldigt efterfrågade produkter, men de är svåra att transportera och håller inte mer än någon dag i den fuktiga värmen. Den opastöriserade råmjölken är slut trots att klockan inte är tio än. Mjölken kommer till butiken tidigt på lördagsmorgonen och brukar alltid vara slutsåld innan lunch.
Grönsaksleveransen kommer också till helgen, och säljer vanligen slut innan måndag. Transport är ett stort problem, då kvantiteterna är för små för en egen lastbil. Grönsakerna transporteras därför vanligen på busstak och mycket går till spillo. Det varma och fuktiga klimatet gör att hållbarheten är mycket kort.
Kunderna hör i allmänhet till mer välbärgade samhällsgrupper och många av dem har bestämda åsikter om ekologisk mat. Den huvudsakliga anledningen till att de väljer ekologiskt är att de vill äta mat som inte har behandlats med kemikalier


Eldsjäl
Butiken drivs av NGO:n Tede Trust med eldsjälen Renganathan Ramachandran i spetsen. Han är en gammal man som nyligen drabbats av en stroke och har svårt att gå. Det hindrar honom inte från att varje lördag sitta utanför butiken, där grönsakerna säljs, och diskutera med kunder som kommer förbi.
Han känner de flesta av kunderna och många sätter sig ner bredvid honom för att diskutera aktuella ämnen.
Två kvinnor kommer förbi för att få goda råd inför uppstarten av sin egen ekobutik. En äldre herre kommer förbi för att diskutera ett nytt lagförslag om matsäkerhet och jordbrukssubventioner, som snart ska upp till behandling i parlamentet.


Ingen certifiering
Jag slår mig ner med Renganathan ett tag. Han berättar att han har en personlig relation till nästan alla leverantörer och besöker dem regelbundet.
– Certifiering är väldigt dyrt för bonden, och hur vet man om den går att lita på? Det är en användbar grej bara om produkterna ska säljas långt bort, säger Renganathan.
Vi fortsätter att diskutera kundkretsen. Det är mest ganska välbärgade och välutbildade människor som köper ekologiskt.
%uF02D- En del brahminer kommer hit. De skulle inte tycka om om vi sålde kött, så om vi ska börja göra det måste vi göra det i en annan butik, säger Renganathan
Brahminer tillhör den högsta kasten enligt det hinduiska kastsystemet. Brahminer får enligt religiös sed inte äta kött.


Smaklöst
En som handlat klart är fotografen Sudarshan Chari. Han har köpt auberginer och ladies fingers(fingervårtkaktus, en avlång grön grönsak som är mycket vanlig i Indien) samt en påse mjölk. På väg mot gatan frågar han vad jag gör här med mitt anteckningsblock.
Han började handla ekologiskt för 8 år sedan. Den främsta orsaken då var för att slippa få i sig jordbrukskemikalier.
– Nu skulle det inte gå att sluta äta ekologiskt längre. Konventionellt är ju så smaklösts, säger Sudarshan.
Han litar inte särskilt på ekologiska märkningar, utan det är förtroendet för Renganathan som försäkrar honom om produkternas kvalitet.
Läs mer i papperstidningen!