– Alla människor föds med den här förmågan. Men den försvinner om den inte blir bejakad, säger djurkommunikatören Ingela Hertze.
Målet med tvådagarskursen på Frideborg i Jomala Gottby är att deltagarna skall öppna sina sinnen så att de också kan förstå vad husdjuren tänker.
Den första dagen fanns tre hundar på plats som deltagarna fick närkontakt med.. Den andra dagen visar de bilder av sina husdjur och ställer frågor om dem som andra deltagare får svara på.
Det kan handla om varför en häst plötsligt får ett ryck och kastar sin ägare ur sadeln, eller om en katt är avundsjuk.

Utan ord
Visst kan man tala till sina djur. Men den här kommunikationen sker utan ord.
– Deltagarna står alla på ruta ett. Det hjälper om man har tränat mental avslappning. Man måste kunna slappna av, och veta var man har sig själv. Det är det första steget.
Någon examen i det här ämnet kan man inte ta. Instruktörer som erbjuder elever möjligheten att bli ”legitimerad djurkommunikatör” hittar bara på, säger Ingela Hertze.
– Det bästa beviset på att man lärt sig något är att man själv känner det.
Själv inledde hon karriären med att gå en endagskurs för djurkommunikatören Mia Mattsson på 90-talet.
Så hur går det till i praktiken? För en erfaren kommunikatör som Ingela kan det räcka med tre djupa andetag för att få kontakt med djuret. Bäst är det om hon är i samma rum som djuret, men det går också att se på ett fotografi. Något av djurets personlighet kan fastna på bilden.
– Munkar i Tibet vill inte att man skall ta bilder av dem. De vet att man kan ta sig in i deras själ den vägen.
– Jag kan kalla på djuret vid namn, men bara i tanken. Allt sker tyst. ”Alice, hur mår du”, kan jag fråga.
Och så får hon svar.
– Hunden kan säga ”jag har ont” eller ”jag mår bra”. Den kan känna stress eller ha hjärtklappning. När jag arbetar med hästar är det vanligt att jag känner deras fysiska symptom. Men det är viktigt att komma ihåg att vi inte är veterinärer. Vi botar inga djur, men vi kan hitta orsaken till att ett djur mår dåligt. Och då kan det få snabbare hjälp.
Det händer att ett djur säger ”jag vill dö” och då skall djurägare inte vara rädd.
– Djuren är inte rädda för att dö som vi människor är.

Katt såg sjukdom
En kattägare i Sverige ville veta vad katten tyckte om ägarens far.
– Katten svarade ”han är dum och sjuk. Jag vill inte vara med honom”. Det var jobbigt, men jag skrev ner allting och berättade det.
Och kattägaren nickade.
– Det är något som inte stämmer. Han behöver söka vård.
Ett år senare fick Ingela en blombukett. Då hade kattägarens pappa låtit undersöka sig och det visade sig att han hade diabetes.
Det är bara kvinnor här. Varför?
– Känslorna ligger utanpå på ett annat sätt hos kvinnor. De märker att det finns något speciellt mellan dem och deras hund eller häst. Män har inte den känslan.

Nyfiken
Petra Westerlund i Jomala Kungsö tog initiativet till den här kursen.
– Jag har själv inga problem med husdjur, jag är mest nyfiken. När min katt är borta vill jag veta var han har varit. Han går på långa rundor, men han trivs nog hemma. Nu har jag börjat förstå hur kommunikationen funkar. Men det krävs nog mycket träning.

Text & foto:

PATRIK DAHLBLOM