DELA
© Nya Åland

Magnusson: Sänk förväntningarna på ÅU

FOTBOLL. Klubben har blivit en maktfaktor och nästa generations landslagsstjärnor har sökt sig till den.
Åland United står på tå och blickar ut mot Europa.
Vad de som hoppas på en guldrepris bör göra?
Sänka sina förväntningar.
Så har en vinter passerat och fem månader utan ligafotboll blir från och med i morgon en vardag av ligafotboll igen för Åland United.
Laget är ungt, piggt, fräscht och några av de mest spännande finska fotbollslöftena har värvats in i Marianna Tolvanen, Nora Heroum och Ella Vanhanen. Adelina Engman och Juliette Kemppi finns där sedan tidigare, och finns det en drömrubrik för 2014 är det hur ÅU:s alla ungdomar lyckades försvara det guld som det rutinerade ÅU tog hem 2013.
Jag tror inte att de kommer att lyckas.
Det är lätt att bli fartblind av alla flashiga namn som anslutit till de regerande mästarna.
Det är lika lätt att glömma vilka som faktiskt lämnat.
Med Tiina Saario och Jaana Lyytikäinen försvann inte bara ett femtiotal landskamper sinsemellan, utan också ovärderlig ligarutin. Med Janelle Cordia tappade Åland United en av ligans främsta mittfältare, men också förmågan att diktera tempot i matcherna. Maiju Ruotsalainen stördes av skador under fjolårets guldår, men var liksom Frida Thilén en kulturbärare som visste vad ÅU stod för och vad som krävdes för att bli mästare. När Thiléns försvarsskollega Sanna Svensson valde att gå till allsvenska Vittsjö gick United även miste om ett välfungerande mittbackspar.
Frånsett att en hel massa rutin gått förlorad – de åtta nyförvärven är i genomsnitt sex år yngre än de åtta spelare som valt att lämna klubben – hittar man ÅU:s spelmässiga problem just i backlinjen.


Kamp mellan ideologierna
Tre av fyra platser i backlinjen är nya inslag jämfört med i fjol, och konstanten Maryette Karring studerar i Helsingfors och får ingen regelbunden träning med laget. Långt ifrån en optimal situation för ett lag som så mycket förlitar sig på försvarsspelarnas förmåga att bygga spel.
Jag tror att tränaren Gary Williams kommer att tvingas att utkämpa en personlig kamp i sitt eget huvud mellan fotbollsideologierna. Williams vill till varje pris att hans lag ska spela bollen längs backen, anfallen ska startas av målvakten Ellen Ahlström och leta sig genom varje lagdel upp till Kemmpi och Engman på topp. Problemet är att flera utav dem som spelat back under försäsongen; Emilia Iskanius, Kim Sundlöv och Emilia Alajääski kommer från andra fotbollsmiljöer där bolltrillande inte varit norm, och att Pille Raadik får ta hand om uppspel när hon passar bättre som en bryt- och markeringsstark spelare på en kant.
Åland Uniteds öde kommer att avgöras tidigt på säsongen. Ligaöppningen är stentuff mot toppkonkurrenter som Honka, HJK och PK-35 på de fyra första omgångarna, allra helst med tanke på att ÅU dragits med skador på en handfull spelare under försäsongen.
Klarar sig det talangfyllda United genom det testet kan de unga spelarna ta sig an resten av säsongen med nyvunnet självförtroende.
Om spelet i stället hackar måste Williams vara beredd att offra det bolltrillande publikfrieriet mot ett rakare, mer cyniskt spel där långbollarna och de enkla spelvägarna blir fler.
– Det är en balansgång vi har framför oss mellan att försöka utveckla spelare enligt en viss modell, samtidigt som vi vill vinna. Om vi lyckas utveckla spelare men slutar sist i tabellen är det ingen som är glad över det, säger Gary Williams.


Inte redo – ännu
I sommar väntar ytterligare en utmaning med Champions League-kvalet då United samtidigt kan tappa fyra spelare till U20-VM i Kanada i augusti. Hur en redan tunn trupp ska lösa den ekvationen är ett senare problem.
Just nu handlar det om att sätta ihop ett slagkraftigt lag som kan hålla liv i titeldrömmen under våren. Det kommer inte att bli lätt, och ett stort ansvar kommmer att vila på rutinerade lagkaptenen Monica Dolinsky för att få laget att dra åt samma håll.
Lyckas man kan Åland United mycket väl utmana PK-35 om titeln, för potentialen i den här truppen är över tid till och med större än den föregående.
Får ÅU behålla merparten av den kommer man att bli finska mästare på nytt.
Jag tror bara inte att man når fram redan i år.