Redo testa proffsvingarna på nytt
FOTBOLL. Under sejouren i Tyskland spelade Kristian Kojola sin bästa fotboll – men fick samtidigt uppleva proffslivets baksida.
Återkomsten till IFK Mariehamn har gett honom tryggheten tillbaka.
– Jag ser inga hinder för att komma ut i Europa en gång till, säger mittbacken.
Förmiddagsträningen drog ut på tiden, och Kristian Kojola har bara ett par timmar på sig innan avresan mot Jakobstad och den näst sista matchen i Veikkausligan för säsongen mot Jaro.
Men den reslige 28-åringen tar sig ändå tid för en intervju, trots att han har lovat att hinna med en lunch med frun Maria före avfärd.
Han bläddrar igenom det senaste numret av fotbollsmagasinet Offside. Han själv är omnämnd i reportaget som handlar om backkollegan Bobbie Friberg da Cruz.
När Kristian Kojola flyttade hem från 3. Liga-laget Hallescher i Tyskland fick da Cruz flytta ut som högerback när Kojola återtog sin ”gamla” plats i mittförsvaret bredvid Jani Lyyski.
Men det var ingen självklar ommöblering.
I Offside berättar Bobbie Friberg da Cruz att han efter Kojolas ankomst i augusti sade till huvudtränaren Pekka Lyyski:
– Du vet att jag spelade högerback i Norrköping, va?
”Så högt upp är ingen”
Efter att Lyyski tittat igenom IFK Norrköpings gamla matcher gick han fram till den 32-åriga göteborgaren och sa:
– Inte spelade väl du som någon högerback där. Så där högt upp i planen brukar i alla fall inte högerbackar ligga, sa Lyyski.
Kristian Kojola skrattar åt minnet.
– Tanken till en början var nog att jag skulle spela som högerback, men jag kände själv att det inte skulle funka. Mitt självförtroende och min form var inte på topp efter Tyskland, och jag har bara spelat fyra ligamatcher i min karriär som ytterback så jag är glad att Bobbie gick ut dit i stället.
Efter två framgångsrika säsonger i Grönvitts backlinje (2011-12) lämnade Kojola Åland.
På hösten 2012 kände han för att pröva någonting nytt och valet föll på Hallescher i den tyska tredjeligan.
– Även om det inte är högsta ligan så är det en fantastisk fotbollskultur i Tyskland. Det är 10 000 personer på läktarna och bra klass. Visst, flera finska ligaspelare kan ta plats där men det är svårt att jämföra ligors kvalitet. Spelet är annorlunda. I Tyskland är det mycket rakare spel och betydligt mer fysiskt, säger Kristian Kojola.
– Och proffsigheten är en annan i Tyskland jämfört med i Finland. Ibland får man känslan att finska spelare kommer till träningen just efter att de har ätit frukost, frågan är om man verkligen kan prestera sitt bästa då? I Tyskland går alla in för det stenhårt på varje träning.
Höstens lag
På hösten 2013 upplevde han sin bästa tid i Hallescher och kanske hela sin karriärs höjdpunkt.
Han spelade från start i mittförsvaret och togs ut i Höstens lag i 3. Liga. Allt flöt på för den formstarke finländaren fram till dess att 2013 övergick i 2014.
– Jag hade fått känningar i en ljumske i november men tänkte att det skulle ge med sig. Efter julbrejket när jag kom tillbaka var jag helst plötsligt petad, och det berodde inte bara på skadan. Lagkamraterna var lika förvånade som jag var över att tränaren valde att peta en spelare som hade spelat hela tiden fram till dess.
Kristian Kojola frågade huvudtränaren Sven Köhler varför han hade petats, men fick aldrig något riktigt svar.
– Det var mer; ’Hur tror du mina andra mittbackar känner när de tvingas att sitta på bänken?’. Det kändes märkligt allting, och den där våren när jag knappt spelade var otroligt tung. Det är bara att fråga Maria hur jag mådde.
Kristian Kojolas fru Maria (tidigare Nordman) är från Brändö och i fjol föddes parets första barn Vilma.
Familjesituationen var en av anledningarna till att valet föll på IFK Mariehamn när Kojola inte fick förlängt kontrakt med Hallescher i somras.
– Hennes familj är härifrån, min bor i Helsingfors, och jag känner mig trygg här i IFK och trivs jättebra så det var ett enkelt val.
Utlandet lockar
Med det gamla mittbacksparet Kristian Kojola och Jani Lyyski återförenade i början av augusti och nyordningen i backlinjen med Friberg da Cruz till höger och Albin Granlund till vänster stadgade IFK upp sitt defensiva spel.
Fem raka vinster talade för sig, men ett par tunga poängtapp därefter har ånyo omöjliggjort för ålänningarna att kunna ta den där hett emotsedda medaljen. Inför lagets ligaavslutning mot TPS är Grönvitt femma, och är beroende av hjälp från KuPS för att kunna passera fyran VPS i tabellen. En fjärdeplats kan innebära en kvalplats i Europa League nästa år, förutsatt att klara ligasegraren HJK även vinner cupfinalen den 1 november mot Inter.
– Det är svårt att säga vad IFK måste göra för att ta nästa steg. Men har man varit nära medalj i tre år nu så måste man så klart göra något. Men det är upp till ledningen att bygga en trupp.
Kristian Kojola har ett kontrakt med IFK över 2015.
Med ett förbehåll.
Om en utländsk klubb vill ha honom före den 31 januari är han fri att bryta kontraktet och sticka ut och pröva proffslyckan igen.
– Jag är en ambitiös spelare, så självklart vill jag testa spel utomlands om chansen dyker upp. Det här är kanske mina bästa år som fotbollsspelare. Samtidigt ska det kännas rätt, jag tänker inte hoppa på något bara för att. Och blir jag kvar här ett år till är det inte det sämsta heller, jag trivs jättebra i IFK.
