DELA
© Nya Åland

Purse: Har fått lära mig jobba hårt

FOTBOLL. Ett tiotal röda kort genom karriären, men något bad boy-epitet vill inte Darren Purse veta av.
Ändå åkte han på en tvåmatchersavstängning tidigt i sin IFK Mariehamnssejour som gör att han missar kvällens match mot HJK – och förre lagkamraten Mikael Forssell.
– Jag får säga åt Jani Lyyski att tackla Mikael i mitt ställe, säger Darren Purse i en Nyanintervju om den tuffa uppväxten i East End, vårdslösheten och managerdrömmarna.
Chippen plockas enkelt ned av Peter Enckelman.
Men Darren Purse poängterar högljutt hur briljant hans förstatouch var som gav honom chansen att avsluta på IFK Mariehamns keeper.
Sådan är han, Grönvitts mest meriterade nyförvärv.
Purse tjoar och tjimmar på träningarna och när han slår sig ned på träläktaren efter ännu ett pass på WHA:s konstgräs visar sig det glada humöret vara intakt även utanför de kritade linjerna.
– Livet är för kort för att ta det för allvarligt. Man kan alltid fråga sig varför saker och ting inte går så bra som man har tänkt, men så länge man vaknar upp och jobbar för att försöka göra dem bättre kan man inte kräva mer, säger Darren Purse i ett par meningar som summerar hela hans person.
Hårt jobb och humor.
Uppväxten i Londons ruffa East End har format Darren Purse som person och bidragit till hans arbetsmoral.
– East End kommer alltid att vara en del av mig. Jag fick lära mig att att alltid jobba hårt, att alltid försöka göra mitt bästa och att ta varje dag som om den vore den sista, säger han.
– Det var hårt att växa upp i East End på 80-talet, och det är det än i dag. Men vissa kvarter har förändrats och är lite finare nu tack vare OS i fjol och så. Jag vet en del folk som jag växte upp med som åkte in i fängelse, men det är ju så när du inte har pengar; i stället för att låta din familj svälta försöker du stjäla något för att det är ditt enda alternativ.
Hade du kunnat hamna i samma situation om du inte hade blivit fotbollsproffs?
– Nej, jag höll aldrig på med något kriminellt, så jag är rätt övertygad om att jag hade skaffat mig en yrkeskarriär om jag inte hade haft fotbollen.
Hur var det att bli proffs tidigt?
– Jag lämnade skolan när jag var sexton och gjorde min proffsdebut tidigt. När jag var sjutton skrev jag ett kontrakt med Leyton Orient, och det var fantastiskt. Men det steg mig aldrig åt huvudet. Man ska aldrig glömma sitt ursprung och min familj bor fortfarande kvar i East End. Det kommer alltid att vara en del av mig.
Nästan tjugo år har passerat sedan Darren Purse signerade sitt första proffskontrakt i England till att han nu sitter i Mariehamn och ser tillbaka på en karriär som går mot sitt slut. Däremellan har 36-åringen hunnit med att respresentera Englands U21-landslag, upplevt två cupfinaler i England, utses till Birminghams bäste spelare och tagit klubben upp till Premier League. Men också ett spektakulärt självmål på nuvarande lagkamraten Peter Enckelman, 13–14 röda kort och ett rykte som har förföljt honom.
– Jag spelar aldrig fult med vilje, men ibland kommer man försent in i dueller och då tar tacklingarna fel. Jag har ansetts vara en tuff spelare att möta, och det tycker jag är en bra sak för en mittback, man vill inte anses vara en snäll grabb då. Men någon bad boy tycker jag inte att jag är, säger Darren Purse som visades ut i sin blott tredje match för IFK, mot KuPS den 25 augusti med två matchers avstängning som följd.
– Den är jag besviken över. Det var alldeles för hårt att få rött kort, och sen att det blir två matchers avstäning är riktigt surt med så lite kvar att spela på säsongen. Särskilt med tanke på att jag missar matchen mot HJK. Det hade varit skoj att möta Mikael Forssell, han var väldigt bra när vi spelade tillsammans i Birmingham. Men Jani (Lyyski) får tackla honom och hälsa från mig (skratt).
Dåvarande Birmingham-managen Steve Bruce sa 2002 att du behövde lära dig spela mindre vårdslöst för att ha en chans på spel i landslaget. Hade du kunnat nå längre i din karriär om du inte varit lika fysisk?
– Det finns alltid ett ”om”. Visst finns det en chans att jag hade kunnat hålla mig kvar på Premier League-nivå längre om jag hade varit mer slipad. Samtidigt tror jag kanske inte att jag hade kommit så långt som jag gjorde utan min framfusighet. Jag ångrar ingenting i min karriär.
Hur hamnade du i IFK Mariehamn?
– Min bästa kompis Glen Wilkie spelade här för längesen och jag känner Dan (Nylund, administrativ chef i IFK), så det var på den vägen. Jag hade kunnat fortsätta spela för något lag i någon av de lägre divisionerna i England men kände mig mer motiverad av att försöka hjälpa IFK till Europa League.
Kan du tänka dig en fortsättning även nästa år?
– Det skulle vara ett stort beslut i så fall. Nu funkar det perfekt att vara borta från familjen i ett par månader, men snackar vi om åtta-nio månader är det tufft att lämna fru och tre barn. Men vi får se vad som händer, om jag ens spelar då. Jag har tagit min A-licens och jag vill jobba som manager när jag slutat att spela själv. Min dröm är att vara ansvarig för ett Premier League-lag om tio år.
Du har tidigare sagt att du gillar att organisera och motivera människor. Det känns som att du har coachat under hela din karriär.
– Jag har faktistk varit kapten för alla mina klubbar utom Millwall, så mina managers har sett ledaregenskaper hos mig. Jag har alltid velat pusha spelare att bli bättre, för då höjer sig laget. Det värsta som finns är spelare som inte gör allt. Det gör ingenting om du missar en passning, men gör du inte allt för att ta tillbaka bollen kommer du att få en utskällning av mig.

Oskar Magnusson

oskar.magnusson@nyan.ax

tfn 528 462

Foto: Stefan Öhberg