DELA
© Nya Åland

Magnusson: Tid för ett nytt mirakel

Efter ”Bragden i Baku” krävs ett ”Mirakel i Mariehamn”.
Klyschigt?
Så förbannat.
Överdrivet?
Knappast.


Det kan tyckas märkligt att använda överord för att sätta fingret på vad som krävs för att IFK Mariehamn ska lyckas ta sitt europaprojekt vidare.
Laget har ju ordnat det där viktiga bortamålet, fått ett bra resultat med sig till Åland och avslutar dessutom på hemmaplan.
Att det är en fördel att få runda av ett dubbelmöte hemma är ju närmast ett idrottsligt axiom.
Historien och en grabb från Château-Thierry står i vägen.
Mellan 1956 och 2007 spelades uppskattningsvis 12.000 utslagsmatcher i de tre europeiska klubbfotbollsturneringarna (Champions League/Europacupen, Uefacupen och Cupvinnarcupen). Forskarna Lionel Page och Katie Page presenterade i Journal of Sports Sciences 2007 sin studie som visade att det lag som avslutade dubbelmötena på hemmaplan inte hade någon överväldigande fördel, även om de gick vidare vid 53 procent av tillfällena. Trenden var dessutom på nedåtgående på 2000-talet; fler och fler av lagen som avslutade på bortaplan tog sig vidare i cuperna.
Så långt empirin.
Bruce Abdoulaye såg till att ta hand om resten av procentenheterna som talar för Grönvitt.
En halvtimme in i matchen i Baku hade franskkongolesen mejat ned både Dever Orgill och Diego Assis med dobbar, råhet och en dos cynism.


Bisarr skadelista
Svage domaren Sergejus Slyva lyckades på något sätt att undvika att ens blåsa frispark i någon av situationerna som var värda utvisningar båda två.
Abdoulaye lyckades eliminera IFK:s stjärnduo Orgill och Assis som med en konvalescensperiod på uppemot nio månader får se på från sidan när både europatåget och pojkdrömmen glider dem ur händerna.
IFK har en skadelista som är på gränsen till bisarr för en redan tunn trupp, en backlinje som har darrat och en offensiv slagen i spillror.
Men IFK är inte stukat.
I går satt vi på WHA och såg de spelare som fortfarande är tillgängliga medan det lätta sommarregnet la sig som en våt filt över Mariehamn.
Vi såg Pekka Lagerblom skicka trettiometerspassningar med millimeterprecision, Bakuhjälten Alanza Adlam borra in frisparkar från distans och Pekka Lyyski allvarsamt se på.
Vill man leta ljuspunkter i skademörkret kan man stanna till vid Lagerbloms internationella rutin och allmänna genialitet – och man kan se till Alanzo Adlam, IFK:s historiske målskytt i europasamanhang, och hans irrationella spelsätt som kan låsa upp ett brutalt azeriskt försvar.


Stark tro
Pratar man med Pekka Lyyski hör man det som burit IFK Mariehamn hela vägen från division III till Europa: Övertygelse.
Karlebysonen har varit med hela vägen, sett klubbens förvandling och står nu mitt i den mest intensiva, framtidsosande perioden i sitt tränarliv.
Hans gärning har burit Grönvitt ända hit.
– Jag kom till den här klubben 1976 och att se tillbaka på hur föreningen såg ut då och resan den har gjort sen dess är helt orealistiskt. Drömmen om att ta klivet upp i högsta serien har jag haft länge, men att vi nu kvalar ut i Europa är otroligt, sa Lyyski efter träningen i går.
– Ingenting är gratis för en liten förening. Jag tror knappast Inter Baku i framtiden kommer att minnas att de spelade mot ett landsortslag från Åland, men det är ju inte de förutsättningar som påverkar matchens utgång utan spelarna på planen.
I går frågade jag honom om hur han såg på utgångsläget med två av sina främsta spelare skadade.
– Vi fick med oss ett oavgjort resultat hem, så det ser bra ut. Skadorna hör till fotbollen även om man lider med Dever och Diego. Men just nu kan jag bara fokusera på de som är disponibla och se till att alla mår bra så att vi kan få till en maxprestation. Det går inte att älta det som har varit, allt vi vet är att killarna måste stå för ännu en stor bedrift för att det ska gå vägen. Utgången är en helt öppen historia, och det hade den varit även om vi inte hade fått spelare skadade.


Måste våga
I kväll ska Pekka Lyyski övertyga spelare som höll till i alltifrån division I till III i fjol (Emil Andersson, Petteri Jokihaara, Roger Thompson och Robin Östlind) att man kan lyfta ett litet lag från landet över europatröskeln mot ett lag från tvåmiljonersstaden Baku. Ett stort ansvar kommer att vila på rutinerade Pekka Lagerblom, Peter Enckelman, Tommy Wirtanen och Jani Lyyski för att sprida den där tron ute på planen när Interpressen är som störst och klockan tickar som mest långsamt.
– Alla förbereder sig på olika sätt inför att spela i den här atmosfären. Jag försöker hjälpa mina lagkamrater att hålla sig lugna och uppmuntra dem att spela sitt eget spel, sa Pekka Lagerblom medan IFK-fostrade Jani Lyyski försökte ta in att han skulle spela Europa League-fotboll hemma på Åland.
– Att få uppleva det här med min moderförening är är det största jag upplevt i karriären, näst efter den gången vi tog steget upp i ligan. Att få spela en match i Europasammanhang med IFK betyder så mycket på ett personligt plan.
Får lagkapten Lyyski och Grönvitt chansen att göra om det igen redan om en vecka kan ni komma dragandes med era flygande humlor och bibliska mirakel – ingen IFK:are kommer att lyssna.
Slår de ut Baku i kväll har IFK Mariehamn skapat sig ett eget.

Oskar Magnusson

oskar.magnusson@nyan.ax