DELA
© Nya Åland

Krönika: Klassförvärven lyfter United

FOTBOLL/ESBO. Vilken berättelse vill Åland United skriva 2016?

Om sju månader vet vi. Redan här och nu – just efter en klassisk ligapremiär mot Honka – vet vi vilken ton som slagits an i prologen, och att de senaste sju räcker till en bok.

Det var ju ingen vanlig ligapremiär Åland United gick ut till på Hagalund i fredags kväll. FC Honka stod visserligen för motståndet för fjärde året i rad i serieöppningen, men sedan sist har det runnit vatten under broar och broar har hunnit brännas. Berättelsen om Åland United vintern 2016 (den lär aldrig skrivas, men kan jag övertyga kollegan Karin Erlandsson att sätta ord på den här genreöverskridande farsen har vi en kioskvältare lagom till årets ligamedaljer ska delas ut) tog sin början i september i fjol.

Att förre tränaren Gary Williams på spelarrådets uppmaning tvingades ta ett veckolångt brejk blev en spricka i den perfekta fasaden – och slog in en kil mellan managern och hans trupp. Gary Williams fick chansen att bygga nytt, men samarbetssvårigheter i lagledningen fick honom att sluta i förtid. Med bara sex veckor till ligastart stod en oerfaren och rekordung trupp utan en ledare. Unge och oerfarne Giovanni Costantino ska leda den. En jättechans i karriären – men uppdraget är långtifrån avundsvärt. När Gary Williams kom till ÅU kunde han värva rutinerade landslagsspelare som Jaana Lyytikäinen och Tiina Saario och vinna FM-guld 2013. Costantino tar över en trupp där tre av nyförvärven kommer från IFK Mariehamn i division III, och där fem av spelarna är födda 1998 eller senare.

I en ligaverklighet där klubbar i Riket flyttar fram positionerna på damsidan kan inte ÅU längre locka över etablerade elitspelare med löften om landets bästa träningsförutsättningar.

Men vad spelar det för roll när det finns importer som Raissa Fedujio och Raquel Infante?

Med tvåsiffriga förluster på försäsongen och stukat självförtroende efter en mardrömsvinter gick Åland United ut på Hagalunds konstgräs för att få någonting att tro på.

Ryggen mot väggen – och en sextonåring längst fram i anfallet. Isabella Mattsson slet ont uppe i topp i nittio minuter, men steget är – och ska vara – stort från Upplandstrean till ligafotboll. ÅU hade svårt att få längd i anfallen, och när de skulle avslutas fanns inte skärpan där.

När en småskadad Julia Tunturi (positiva 30 minuter, välbehövligt efter ett upphaussat fjolår med bara två ligamål på tjugo matcher) tvingades lämna plats för Raissa Feudjio fanns plötsligt allt på plats för United.

Kraftpaketet från Kamerun har spelat OS- och VM-fotboll och kvalitetsskillnaden i touch och tillslag blev tydlig jämfört med åtminstone tjugo andra spelare på planen. För vid sin sida hade ju Feudjio Cynthia Uwak; ett afrikanskt tvillinggeni som rev sönder både försvar och självförtroende hos Honka.

En Jessie Hietanen-frispark och en nickskarv av Feudjio var allt som behövdes offensivt – sedan stängde Raquel Infante, en halvskadad Pille Raadik och en 17-årig Maja Lindqvist till i defensiven.

1-0, tre poäng och något att tro på igen.

Efter tvåsiffriga försäsongsförluster och en förlorad självbild har en gammal ligagigant fått andrum.

Akwa Ibom, Lissabon, Kehra och Mariehamn – det krävs både importer och hemvävt för att ge en lagmaskin fart i en världssport.

Och en 20-åring från Yaoundé för att peka ut riktningen.