DELA
© Nya Åland

Här tränar guldmedaljörer med nybörjare

BÅGSKYTTE. Fullt fokus på nuet.
Det är tjusningen med bågskytte.
– När man skjuter kan man inte tänka på några andra problem, säger Dan Kihlström, 67 år.
Det är en sport med stor variationsrikedom. För den som vill börja med bågskytte finns det flera olika vägar att ta. Man kan skjuta inomhus, utomhus eller i terrängen. Målen kan både vara tavlor eller 3D-figurer. Och även pilbågarna skiljer sig en hel del åt.
David Johansson, 24, har valt väg. Han tävlar mestadels i fältskytte.
– Det är mycket mer omväxlande. Skjuter man inomhus är det samma avstånd hela tiden och man står bara och bombar på med en massa pilar, säger han och fortsätter:
– Men i fält är det 28 tavlor med fyra pilar på varje, eller 24 tavlor med tre pilar på varje. Det är olika backar och olika avstånd, och det gör varje tavla unik. Man måste vara skärpt hela tiden. Man kan inte bara ställa siktmärket, utan måste fundera aktivt på vad man gör.


Siktar på VM
I juli kom han på tolfte plats, av 27 deltagare, i fält-EM i Ungern.
– Det var nog den bästa tävling som jag gjort fram till dess, så det var mer än godkänt. Det gick bättre än vad jag trodde att det skulle gå.
David Johansson tänder till lite extra på stora tävlingar. Något som han har utvecklat under de senaste två åren då resultaten på tävlingar har varit bättre än under träningar.
– Det är roligt att det går den vägen, säger han och utvecklar:
– Det mesta, ungefär 90 procent, är mentalt i bågskytte. Det har jag försökt jobba mycket på – och det har väl gett resultat. Jag har ett annat tankesätt. Det handlar mycket om att ha roligt, annars går det inte. Man skjuter varje pil och går inte och gruvar på en massa.
Men framöver väntar ännu större mål för den 24-årige ålänningen.
Mest krut kommer han att lägga på fält-VM som i år avgörs i Yankton i den amerikanska delstaten South Dakota i början av augusti.
– Det skulle vara roligt att komma topp 10, men det är nog hemskt svårt att klättra mer. Då börjar det bli ganska hårt. Man får göra så gott man kan, men man far ändå dit för att vinna.
David Johansson har anmält sig till tävlingen, men har ännu inte bokat någon flygbiljett till USA. En resa som han kommer att få bekosta helt själv eftersom han inte har några sponsorer.
– Det är svårt att få eftersom det är en så liten sport här på Åland. Och när det är en individuell idrott kanske det är ännu svårare. Det skulle vara bra med sponsorer, men än så länge har jag väl inte imponerat tillräckligt mycket för att locka några (skratt).
David Johansson började med bågskytte för tolv år sedan. Han hade skjutit mycket med leksaksbågar hemma på gården gjorda av pinnar han hittade i skogen. Sin allra första båge fick han av sin morfar.
– Sedan sa pappa att det fanns en bågskytteförening här på Åland, så vi for hit och provade och jag fastnade för det.
Vad var det som gjorde att du fastnade för just bågskytte?
– Det är ganska lugnande och man tävlar mot sig själv i princip hela tiden.
När David Johansson pluggade i Ekenäs brukade han träna tre gånger i veckan, två till tre timmar åt gången. Numera blir det två tvåtimmarsträningar i veckan, eftersom Mariehamns bågskytteförening har lokalen i Bergsskyddet ett begränsat antal timmar.
– Men jag ska försöka klämma in några extraträningar. Det kommer lite stora tävlingar, så då måste man börja ligga i och träna lite.
Dan Kihlström, 67, började med bågskytte 1976.
– Det var en kompis som höll på med det. Han lockade med mig och på den vägen är det. Sen får vi se hur det slutar, om de jagar mig härifrån eller om jag får stå här själv (skratt).
Vad är det som gör det så roligt att du hållit på med det i snart 40 år?
– Det är ett sätt att glömma allt annat som man håller på med. När man skjuter kan man inte tänka på några andra problem. Jag jobbade som bilplåtslagare tidigare, och det behövdes något annat. En motvikt till det.
Han har ett FM-brons och tre öspelsmedaljer, varav ett guld och två silver, på sin meritlista. Tävlandet slutade han med för tio år sedan när han fick problem med sina armbågar, men tränandet har han fortsatt med.
– Det känns mycket bättre nu sedan jag blev pensionär och bara fick ett jobb, så att säga. Plåtslageriarbetet tar på armar och leder. Men nu är det bra.
Dan Kihlström tycker att det är en trevlig grupp som tränar nere i Bergsskyddet. Det är en social grej också, menar han.
– Man måste komma hit och prata. Själva skyttet är inte så hemskt allvarligt numera, men det är skoj att hålla på. Och sen hjälper jag till när det kommer hit nya också.

Totte Vesterlund

totte.vesterlund@nyan.ax

Foto: Stefan Öhberg