DELA
© Nya Åland

Guldläge, United

FOTBOLL. Åland United har ett gyllene läge – redan i slutet av juli.
Hela säsongen har de varit överlägsna och nu återstår ett farthinder på den breda motorvägen mot guldet.
Hindret stavas PK-35 och borde inte vara mer än just ett litet gupp.
Damernas liga har, med några undantag, varit en ren transportsträcka för åländskorna. Statistiken talar sitt tydliga språk; ÅU är obesegrade, har mest poäng i snitt och har en förkrossande målskillnad på 42 plusmål.
De gånger som de verkligen har satts på prov har varit mot de andra topplagen. Tidigare i våras besegrade de PK-35 på bortaplan med 2–0, i mitten av maj spelade de 0–0 hemma mot FC Honka och i den nästsista matchen innan sommaruppehållet fick de 2–2 borta mot HJK. Samma HJK som förlorade med 0–7 i Eckeröhallen i slutet av mars.


Totalfotboll
Sådana gånger är det svårt att värdera om det är Åland United som är fruktansvärt bra, eller om motståndarna är usla. Sanningen kanske ligger någonstans där mittemellan. För samtidigt som serien har varit ganska ojämn har Åland United bjudit på bländade anfallsfotboll.
Under Gary Williams ledning är anfall bästa försvar och bollinnehavet nyckeln till det. När Åland United får igång sitt rull är det få lag som kan stå emot. De defensiva innermittfältarna Tiina Saario och Janelle Cordia sjunker djupt och pumpar bollar vidare mot de offensiva pjäserna och ytterbackarna trycker upp högt. Egentligen är defensiv kanske fel epitet på Tiina Saario som toppar skytteligan i Damernas liga med tolv gjorda mål.
Det säger en del om den rörliga totalfotboll som Gary Williams och hans lag eftersträvar. Det är många som har imponerat i ÅU i år. Cynthia Uwak, exempelvis, har gjort tio mål för sitt lag varav några riktigt avgörande. Monica Dolinsky har gjort åtta och backupen Juliette Kemppi sju.
Ni kanske märker att jag inte ens nämnt en av förra säsongens förgrundsfigurer Adelina Engman. Anfallaren har brottats med en skada och där finns ett enormt sparkapital för åländskorna.


Under 500 – en skam
Därför kan jag inte tro på något annat än en seger för Åland United hemma mot PK-35. En vinst som skulle ge ÅU ett utmärkt utgångsläge inför fortsättningen. Jag sträcker mig så pass långt att jag nog vill påstå att serien är avgjord om det blir åländsk vinst på lördag.
I och för sig förlorade ÅU hemma, i cupen, mot sina kommande motståndare i början av maj. Men då var Wiklöf Holding Arenas gräsmatta i vedervärdigt skick och de blåtröjade tvingades spela ett spel de inte var vana vid med långa och höga bollar.
När jag pratade med Gary Williams i förra veckan sa han att publiken är viktig för laget, och kan ge den där lilla sista pushen som behövs i slutet av matcher. I cupmatchen mot PK-35 hade 302 personer letat sig till WHA. Allt under 500 besökare i helgens match vore en skam. Ett åländskt lag med chans på guldet i världens största idrott. Det är inte allt för ofta det händer. Om ni ska se någon match denna säsong är det den här. Med alla spelare tillgängliga, en matta i bra skick och folkfest på läktarna behöver Åland United inte ens bry sig om att sänka farten. Då är det bara att dundra rätt över guppet och flyga vidare mot guldet.

Totte Vesterlund

totte.vesterlund@nyan.ax