DELA
© Nya Åland

EN HISTORISK BRAGD

FOTBOLL/VALKEAKOSKI. Brasiliansk magi trollade fram ett Grönvitt mirakel när IFK Mariehamn säkrade cuptiteln i Valkeakoski.

Själv riktade tvåmålsskytten blicken uppåt.

– Jag tackar gud, säger Diego Assis efter 2–1-segern mot Inter.

Se höjdpunkterna från cupfinalen på Yle-sportens sajt här (extern länk).
Klockan kvart i tre på lördagseftermiddagen gick IFK Mariehamn ut på Fabriksplan i Valkeakoski för klubbens första cupfinal någonsin.

För motståndet stod fjolårsfinalisterna Inter, som också inledde finalen bäst och ägde mest boll under halvlekens första tjugo minuter. Men det var IFK som hade flest och bäst chanser; närmast kom Grönvitt när Duarte Tammilehto frispelade Dever Orgill, men avslutet gick i burgaveln efter att jamaicanen rundat Magnus Bahne i Intermålet.

IFK växte in i matchen spelmässigt efter att den första anspänningen lagt sig, men i den 39:e matchminuten kom kallduschen när Tammilehto först feltajmade en tackling och därefter knuffade omkull Inters Petros Kanakoudis. Domaren Dennis Antamo visade det röda kortet – och IFK var reducerat till tio man.

– Vad man tänker just då? Att han är en idiot som tar en utvisning, men också att domaren är så jävla feg som tar det beslutet i en så här viktig match. Då kändes det ärligt talat som att vi knappast skulle lösa det, säger högerbacken Bobbie Friberg da Cruz.

Men fem minuter efter att Grönvitt sett rött och avgrundsdjupt mörker såg Diego Assis ljuset i tunneln när han med en halvdan träff på en cykelspark skickade in 1–0 med ett skott som retligt rullade förbi en ställd Magnus Bahne.

Knappa kvarten in i andra halvlek höll sig Diego Assis framme igen och avslutade ett elegant anfall, orkestrerat av Brian Span och Dever Orgill, genom att nicka in 2–0.

”Sjukt”

– Det finns inte att Diego ska kunna nicka in ett mål mot så starka mittbackar. Sjukt, säger da Cruz.

– Jag kom i en bra position och hann först på inlägget, säger Assis själv.

Sista halvtimmen blev aldrig den anstormning från Inter som man hade kunnat vänta sig. I stället stod ett defensivt ramstarkt IFK emot nästan hela matchen ut. Guy Gnabouyou nickade visserligen in reduceringen med två minuter kvar av ordinarie tid, och Serge N’Gal sköt några decimeter utanför på en retur i slutsekunderna efter att Albin Granlund täckt skott ett par gånger om – men IFK höll undan och vann rättvist sin första cuptitel i historien.

– Min karriärs största ögonblick. Jag är så stolt över laget, vi jobbade så hårt. Vi tappade inte fokus efter utvisningen, vi fortsatte att kämpa för varandra, säger Diego Assis.

– Mitt röda kort blev tändvätska för laget verkar det som, och Diego tog hand om resten, säger Duarte Tammilehto som räddades från att bli syndabock av sin mittfältskollega och de andra grönvita hjältarna som nu för evigt har skrivit in sig i den finska fotbollshistorien.

Obeskrivligt

– Det här betyder mer än personliga framgångar. Ett guld är något man kommer att minnas mycket längre, säger Petteri Forsell.

Särskilt när man har kämpat för det i hela sitt liv.

– Jag tycker att vi är så värd det här, jag tycker att jag själv är så värd det med tanke på hur mycket jag har jobbat för det här. Det är så skönt att det äntligen betalar sig, säger Jani Lyyski.

När slutsignalen ljöd blev 32-åringen historisk som den lagkapten som förde IFK Mariehamn till klubbens första nationella titel.

Det tog tretton a-lagssäsonger, ett ligaavancemang, besvikelser, glädjerus – och ändlösa träningstimmar. Sedan var Jani Lyyski framme.

– När domarna blåste av mötte jag min mittbackskollegas (Kristian Kojola) blick och tårarna började forsa på oss båda. Det går inte att beskriva.