DELA

Eckerös skogar och stränder var starten till rekordmånga Lidingölopp

LÖPNING. Han en av tre personer som avverkat alla 46 Lidingölopp som har arrangerats.
Han har dessutom ett tiotal Kanonlopp på sin meritlista.
66-åriga Sune Eriksson ger sina tips på hur löpning blir en rolig motionsform.
På lördag är det dags för det 43:e kanonloppet i ordningen. De 20 kilometerna mellan Markusböle och Mariehamn ska då avverkas.
I Kanonloppets begynnelse var bortaålänningen Sune Eriksson med och fajtades i toppen men fick se sig besegrad av Allan Korpi.
– Hade jag inte sprungit vilse i Godbyskogarna hade det blivit en andraplats.
I stället fick han nöja sig med fjärdeplatsen.

Historisk löpare
För bara ett par veckor sedan var Sune Eriksson med i Lidingöloppet. Det av många kallat världens tuffaste terränglopp. Han är en av tre löpare som har deltagit varje år sedan starten för 46 år sedan.
Tanken var att han i år skulle göra ett försök med Kanonloppet, men en ond rygg har satt stopp för det.
– Även om Kanonloppet är ett behagligt lopp att springa utan alla mördarbackar som Lidingöloppet har, så går det dessvärre inte med två lopp nu när ryggen krånglar, säger han.

Tid att bygga muskler
Eriksson har annars haft turen att hålla sig skadefri så gott som hela sitt liv. Och att han lyckats hålla sig i så bra form har sin förklaring.
– För att bli en bra och skadefri löpare måste du ge kroppen tid att bygga upp muskler. Att springa tio kilometer går att göra på ren vilja men för att klara längre sträckor utan att slita på kroppen måste du träna regelbundet. Och när kroppen säger ifrån då får man inse sina begränsningar. Nu när jag inte orkar springa hela lopp så lunkar och går jag mestadels i stället, säger han.

Sätt ett mål och ge det tid
Målet är att komma upp i 50 stycken Lidingölopp och just nu är det den största drivkraften för att Sune Eriksson ska hålla i gång.
Att hitta något som motiverar är viktigt, menar han. Att börja springa är lätt men att hålla liv i intresset är det svåra.
– Man ska veta att det inte blir roligt på en gång. Det är en lång process man går igenom. Jag tror att det gick ett år innan jag började njuta av pinan att ta ut sig. Innan kroppen lär sig att uppskatta turerna. Och det är dessutom jättebra för skallen. När man är ute och springer rensar man bort allt jobbigt från dagen och man blir en bättre person mot sina nära. Försök att springa i skogen så mycket som möjligt, dels är det skonsammare underlag för kroppen men det är också en naturupplevelse. Särskilt här i Eckerö, säger han.

Maria Nykvist


maria.nykvist@nyan.ax