DELA
© Nya Åland

Boork: Varför ringer de mig?

ISHOCKEY. Han säger sig vara urusel på damhockey.
Ändå ingår Leif Boork i det svenska landslagets satsning mot OS i Sotji.
– Det var totalt oväntat att de skulle kontakta mig, säger tränarlegendaren i en intervju med Nya Åland om sin roll i landslaget, ledarstilen och protesterna mot Rysslands antigay-lagar.
Det finns folk med kortare CV:n. Leif Boork har tränat det svenska herrlandslaget, vunnit SM-guld med Djurgården och hunnit med tränarjobb i en rad andra elitklubbar i Sverige. Men han har inte varit tränare för ett damelitlag tidigare.
Därför blev han överraskad när Sveriges olympiska kommitté (SOK) hörde av sig till honom och frågade om han ville bli rådgivare och assisterande tränare för damkronorna.
– Jag kände ungefär ”varför ringer de mig?” (skratt). Det var totalt oväntat och jag hade inte en tanke på det, säger Leif Boork när Nyan slår sig ned med honom i Islandias cafeteria.
Varför tackade du ja?
– Det var något helt nytt för mig. I och med att jag håller på med lite olika projekt är jag ganska fri att kunna åta mig de saker som jag vill. Jag har aldrig varit inne i damelitidrott tidigare, så jag tyckte att det var lite spännande.
– Sen är projektet väldigt tidsbegränsat. Jag har 70 dagars kontrakt till och med OS i Sotji, så det är överblickbart. Man låser inte upp hela sin tillvaro. Det är ett sätt att prova på och se om jag kan vara med och bidra med någonting.


”Sånär accepterad”
Leif Boork sa i augusti till SVT Sport att han är urusel när det gäller damhockey.
– Innan jag tog det här uppdraget kände jag till det som jag tror att varje allmänt idrottsintresserad person gör; man läser resultaten och har sett en och annan OS-match på TV. Men that’s it. Jag var väldigt, väldigt dåligt insatt.
Hur har spelarna tagit emot dig?
– Det är svårt för mig att säga, men jag törs väl säga att de vet väl om att jag har sysslat med ishockey länge. Jag är fortfarande med som expertkommentator i TV och skriver och så där. Det är klart att även tjejerna på elitnivån vet om att jag finns i hockeymiljön, säger han och lägger till:
– Mottagandet ska inte jag svara på, det ska tjejerna svara på. Men de lyssnar ganska snällt och tittar på mig med snälla ögon. Jag tror nog att jag är något sånär accepterad i alla fall.


”Lite olika syn”
I förra veckan spelade Sverige och Finland tre landskamper i Mariehamn. Under den första matchen, i tisdags, stod Leif Boork uppe på läktaren under perioderna och gick ned till omklädningsrummet i pauserna.
– Det är lite speciellt när det kommer in en resursperson med min bakgrund nära den som är headcoach. Det kan lätt gå lite snett om den som är headcoach känner att nu kommer det in en människa som ska titta över axeln hela tiden på vad som händer.
– Jag alternerar litegrann med det. Vi har väl inte helt bestämt arbetsformerna, men i dag (läs: onsdag) kommer jag att stå i båset till exempel och ibland står jag på läktaren. Det är bara för att få lite olika syn på det hela.
Vad behöver man tänka annorlunda när man går in i damkronorna jämfört med exempelvis herrlandslaget?
– Det är den absolut vanligaste frågan jag har fått. Jag skojade väl tidigare och sa att jag har väl i alla fall varit med och coachat och blivit coachad litegrann av ett damlag jag har hemma. Jag är gift med en fru som har sysslat med elitidrott och vi har tre döttrar. Jag frågade faktiskt dem ”vad tycker ni att jag ska tänka på nu när det är tjejer som jag ska jobba med?”.
– De kom med en del synpunkter som de flesta gör, och då bestämde jag mig, i vanlig ordning, för att inte bry mig om det. Min attityd och ingång till det är att jag har agerar på samma sätt med damkronorna som jag har gjort med herrlandslag och klubblag på elitnivå tidigare. Det är ungefär samma typ av problematik för alla elitidrottsutövare oavsett kön.


Fokusera på idrotten
Målet från SOK:s sida är att Sverige ska vara med och slåss om medaljer i OS, men Leif Boork vill inte uttala sig om lagets chanser.
– Det får headcoachen göra.
Men det är inte bara sport som det pratas om inför de olympiska spelen i Sotji. Rysslands antigay-lagar har varit ett hett samtalsämne och i mitten av september skrev Leif Boork en krönika i Expressen om att han ställer sig bakom OS-reglerna.
– Min åsikt var den att om man säger ja till att åka till OS som elitidrottsman eller kvinna har man också på något sätt indirekt accepterat, eller vet om, att de här lagarna finns och då ska vi som sysslar med idrotten fokusera på det. Vi kan inte stå i fronten, tycker jag, i alla möjliga intervjuer och uttrycka vår personliga åsikt hit och dit för då tappar vi fokus på det vi ska göra.
– Däremot är vi inte helt oberörda, ovetande, eller inte har en åsikt. Det är bara det att jag tycker att det är förbunden, SOK och organisationerna som på något sätt ska ta ställning. Och är det då sen att vi accepterar att jobba inom ramen för de organisationerna är det vårt uppdrag att koncentrera oss på idrottsutövandet.

Totte Vesterlund

totte.vesterlund@nyan.ax