DELA
© Nya Åland

Årets bästa match på WHA

FOTBOLL. Det var idel skratt och leenden på såväl plan som läktare i går kväll när DUV mötte IFK i en jippomatch som hade allt. Och de gulklädda kämpade hårdare än någonsin förr.
– Jag är helt slut. Det är så himla kul att spela, men jag är inte van att springa så här mycket, säger DUV:s Hilda Gustavsson, som gjorde sitt livs första mål i matchen.
För andra året i rad ställde De Utvecklingsstördas Väl upp med ett fotbollslag mot sina idoler, IFK Mariehamn. Förra årets succématch blev utnämnd till årets sporthändelse och redan innan avspark vinkade och spexade de gulklädda DUV-spelarna inför den flera hundra personer stora publiken. När domaren Johan Carlsson väl blåste för matchstart var det genast full fart.
– Skjut John, skjut! Ropade laget när fjolårets skyttekung John Westerholm fick bollen. Men i stället var det lagkaptenen Jan ”Keegan” Mattsson som efter bara några minuter inledde målskyttet med ett långskott som letade sig in vid Anders Överströms stolpe.
Keegan blev genast överöst av kramar från lagkamraterna, som hoppade och skrek av glädje och vinkade till publiken med stora leenden.


Glädjeyra
Kort därefter upprepades glädjeyran när Daniel Lindblom petade in 2–0 med en känslig högerfot, men kort därefter gjorde han självmål till 2–1. Janne Danielsson drog ner publikens jubel och visade prov på sitt hårda skott när han avväpnade André Hansell och slog en riktig rökare som flög över halva planen.
– Kämpa, kämpa kom igen, Ålands bästa fotbollsgäng, ropade DUV:s hejarklack medan de gulklädda rusade i en klunga mot bollen.
David ”Tulle” Carlsson kvitterade, men Keegan slog strax till igen med en imponerande långlobb som seglade över Anders Överström för 3–2. Peter ”Sjölle” Sjölund lyckades peta in sin egen retur som DUV:s annars omutlige målvakt Erik Weyand släppte lite för långt ifrån sig. Som svar på det gick Weyand ut på ett soloanfall då han dribblade över hela planen till motståndarmålet, där han osjälviskt serverade Keegan för hans tredje mål.
– Jag hade planerat det redan innan. Tommy Lundberg gjorde så förra året mot oss, så jag ville ge tillbaka, säger Erik Weyand med ett leende.


Showartist
Den täta matchen hade allt: stolpträffar, kanonskott, glidtacklingar och ovanliga laguppställningar. Till exempel kom IFK ut efter halvlek i en cirkelformation runt bollen, som de drev ända fram till moståndarmålet, men målet blev bortdömt.
Fjolårets skyttekung John Westerholm drämde in tre stycken strutar och kvällens största showartist Samuel Andersson underhöll publiken konstant med vinkningar, bugningar och tillrop.
– Man får verkligen kämpa nu. Det här är mycket jobbigare än på träning, konstaterar John Westerholm.
IFK-spelarna försökte sig på många glidtacklingar, men som tur var missade de oftast sina moståndare. En speciell variant på straff visade de upp, genom att hela laget i formation sprang över bollen två gånger innan David ”Tulle” Carlsson till sist överraskade Erik Weyand i DUV-målet och rullade in bollen vid stolpen. Ställningen var då 9–8 med bara minuter kvar att spela. Justus Vajanne lyckades kvittera till slut och matchen avgjordes i en rafflande straffuppgörelse.


Dubbla bollar
Samtliga DUV-spelare fick skjuta varsin straff och nästan alla satte den, några med riktiga kanonskott i krysset. För IFK-spelarna gick det sämre. Till exempel dömdes Daniel Ahnströms straff bort efter att han skjutit med dubbla bollar. Mika Niskala försökte överlista Erik Weyand med ett skott från en meters håll, men DUV-målvakten tog allt och DUV vann slutligen matchen med 18–12.
– Det gick bra. Det var ganska lätt med straffarna. Det svåraste är lobbar, säger Weyand och tillägger att han är småkusin med Peter Sjölund.
– Jag älskade slutet. Straffarna var så himla spännande. Jag gjorde ett mål och det var så roligt, det var första gången någonsin som jag gjorde mål, säger Hilda Gustavsson, märkbart trött efter matchen.


Tulle busade
– Jag är helt slut. Det är så himla kul att spela men jag är inte van att springa så här mycket. Först trodde jag att det andra laget skulle vinna, men sedan upptäckte jag att vi hade mycket poäng, förklarar hon.
Simona Slentneryté tyckte att den roligaste spelaren att spela mot var David ”Tulle” Carlsson:
– Tulle bråkade hela tiden med oss. Han var jättebusig, säger hon.
DUV:s lagkapten och femmålsskytten Jan ”Keegan” Mattsson sammanfattade nog bäst hur det var att möta ett lag som man verkligen beundrar:
– Jag tycker synd om dem för att de fick så mycket stryk, säger han eftertänksamt.

FREDRIK EKMAN



Foto: FREDRIK TÖRNROOS

foto@nyan.ax