Skrattar bäst som…
Finns det något roligare än politik? Nej, inte om man lyssnar på Tankesmedjan i radiokanalen P3. Träffsäkert satir som lyckas locka fram många skratt genom att peka på allt från diktatorers dubbelmoral till kampanjer som menade så väl men hela missar poängen på grund av okunskap. Smart, roligt och ställningstagande.
Det bästa med programmet är att programledarna sparkar uppåt mot dem som har makt. Precis som satiren ska. Sparkar den nedåt skapar den bara mera misstänksamhet och vidgar klyftor mellan olika grupper.
Sverige måste vara ett av satirens förlovade land. Österut har det däremot varit relativt tunnsått med träffsäker politisk satir på svenska i Finland fram till för några veckor sedan. Då gav skådespelaren Christoffer Strandberg genren en välbehövlig injektion i form av en webbserie om riksdagsvalet. Huvudpersonen är den überfinlandssvenska talkshowvärden Gusi Werner och ett tiotal rikspolitiker och kändisar i Studio HBL:s gråa soffa. Otroliga rollprestationer med allt från en stretchande Alexander Stubb i trikåer till Tarja Halonen som talar om sina katter.
Utmaningen är att satir ofta kräver att man är insatt för att kunna vrida till det tillräckligt mycket för att det ska blotta det absurda i de krångliga situationerna.
Jag har själv funderat över allt från enskilda satiriska kolumner till en satirpodd. Men det blir aldrig av. För satir är svårt. Grymt svårt för att vara mera exakt. Många situationer som ens kompisar garvar åt rejält en kväll kasseras snabbt då det är upptill bevis i skrift inför en större publik. Den självbevarelsedriften är förmodligen bra, ska man driva med andra ska man se till att göra det på smart och roligt sätt.
Hur är det med den ålandska satiren då? Med undantag av Jonas Wiléns satirteckningar känns det som om det finns gott om plats för mera humor inom politiken.
Det märktes inte minst under Köpmannamässan då politikerna själva skulle bjuda på politisk stå upp-komik inför publik. Tyvärr inte allt för många ljudliga skrattsalvor i publiken. En gissning på vad det kan ha berott på var att alla politiker försökte driva med de andra partierna men inte hade självdistans att driva med sig själva.
Ett samhälle utan satir mår inte bra, sägs det. Därför vill jag utmana er. Ge mig en rejäl satir. Med tanke på hur många färgstarka makthavare som finns inom landskapet borde det inte vara några större problem att hitta inspiration.
Tidpunkten kunde inte vara bättre än under supervalåret 2015? För ska man klara sig helskinnad genom hela valåret behövs nog ett och annat skratt.
