DELA
© Nya Åland

Resurser till mig som liten är

Tragedin i Borgå sätter fokus på hur vi skyddar samhällets minsta.
Många föräldrar har säkert kramat om sina barn lite extra i veckan. För få förblev oberörda av våldsdådet i Borgå där en pappa misstänks för att ha knivmördat sitt 3-åriga barn i en lekpark i måndags.

Hur kunde det hända? Mycket är fortfarande oklart. Polisutredningar ska göras och rättegångar ska hållas. Skuldfrågan utreds också, även om det inte hjälper 3-åringen. En grundlig genomgång av vad som hänt kan kanske ändå rädda liv i framiden om man åtgärdar problem som upptäcks.

Det vi vet i dag är att fanns en vårdnadstvist mellan föräldrarna och mamman för tillfället hade ensamvårdnad för barnet. Mamman och barnet bott på ett skyddshem. Polisen hade utfärdat ett tillfälligt besöksförbud, och redan i augusti i år hade mamman ansökt om utvidgat besöksförbud för både sig själv och barnet. När dådet inträffade hade rätten fortfarande inte behandlat ansökan.

Det lägger fokus på besöksförbuden och processen kring dem.

I praktiken är ett besöksförbud aldrig ett konkret skydd eftersom ingen övervakar att det faktiskt efterföljs. Men de långa behandlingstiderna är ett problem och signalerar att samhället inte prioriterar den här typen av brott.

På Åland fick man förra året vänta i drygt två månader i snitt på ett beslut om besöksförbud. Det är kortare tid än i riket, men fortfarande en väldigt lång tid för någon som fruktar för sitt eget och/eller sina barns liv. Det är inte ovanligt att hot förverkligas när förhållanden tar slut. Därför kan behovet vara extra stort vid ett uppbrott.

Det finländska rättsväsendet är bland de bästa i världen, men får ofta kritik för att vara alltför långsamt på grund av resursbrist. Den tröga behandlingen är ett mycket allvarligt problem, framför allt när det kan leda till att en person utsätts för mera våld. I grunden handlar det om resursprioritering.

Få vårdnadstvister eller våld inom familjen slutar i en likadan tragedi som i Borgå. I ett historiskt perspektiv har dödligt våld mot barn blivit betydligt ovanligare än för bara 50 år sedan.
Däremot har svåra vårdnadstvister ökat under de senaste decennierna, ökat konstaterar Julia Korkman, docent i rättspsykologi (Svenska Yle 14.11).

Den andra frågan som kommer upp är våld i nära relationer. Statistiken är fortfarande långt ifrån smickrande, inte ens på Åland.

Förra veckan presenterades rapporten Våld i nära relationer på Åland 2017 av Sanna Roos. En mycket välskriven rapport som baserar sig på nästan 500 enkätsvar från ålänningar.

Fokuset i rapporten ligger på de vuxna eftersom det endast är vuxna som intervjuats. Ett visst barnperspektiv finns ändå med. Enligt rapporten är det 43,3 procent av de vuxna som nyligen utsatts för våld i en nära relation som bor i ett hushåll med barn under 18 år. I reda siffror handlar det om 60 barn. De yngsta är nyfödda – de äldsta 17. Drygt 10 procent av barnen hade också själva blivit utsatta för våld.

Antalet barnskyddsanmälningar är också på uppgång. 2016 gjordes sammanlagt 578 barnskyddsanmälningar på Åland. Det är en markant ökning i jämförelse med 340 anmälningar 2014. Siffrorna kommer från Åsubs statistik som Nya Åland fått ut via Rädda Barnen på Åland.

Anledningen till ökningen är mångfasetterad. Tröskeln att anmäla kan ha blivit lägre, polisens och de sociala myndigheters rutiner kan ha blivit bättre. I vissa fall kan flera personer ha oroat sig för samma barn vilket också kan snedvrida statistiken.

Men nästan 600 barnskyddsanmälningar är fortfarande mycket. Frågan är om det inte också är ett tecken på att problemen ökar. Det är en fråga som borde engagera politikerna minst lika mycket som kampen mot knarket.

I dag finns det många eldsjälar som arbetar med frågorna, men resurser måste också skjutas till för att det ska bli en genomgripande förändring.