Om en bra dokumentärfilm

Jag såg för någon dag sedan att dokumentären ”Tills cancern skiljer oss åt” har blivit utvald till New York International Film Festival och Singapore IFF. Om du inte har sett filmen rekommenderar jag den varmt, men ha näsdukarna nära hands för det behövs. ” Tills cancern skiljer oss åt” är en otroligt gripande historia om makarna Peter och Magdalena Snickars kamp mot Peters cancer. Filmen är gjord av Pampas Produktions och det är häftigt att finlandssvensk film kommer att visas på filmfestival i New York.

Stora delar av filmen är utspelar sig i Vasa. När jag såg filmen insåg jag att paret har bott några höghus ifrån mig där jag bodde i Vasa. Det var samma esplanad som jag hade utanför mitt fönster, de har hört samma lastbilar köra förbi mitt i natten, folk som går hem från krogen, bilarna som kör alldeles för hårt mot Brändö bro.

Det är något speciellt med ljudet på natten i stad, det hörs så mycket även om det är tyst. Under alla år jag bodde på esplanaden var det ljudet från staden det som har vaggat mig till sömns. Att sova med öppet fönster och höra alla ljud när man själv låg tryggt i sin säng var det bästa sättet att somna på. Men jag insåg hur liten världen är när jag såg dokumentärfilmen, det var ju min esplanad men jag har ju faktiskt delat den med många andra under alla år även om jag inte vetat vem de är.

Jag kunde inte låta bli att fundera på om ambulanserna jag hört mitt i natten någon gång svängt in till deras höghus. Har jag till och med sett paret någon gång? Allt det de varit med om, kampen och sorgen, att det hände i närheten där mitt eget liv utspelade sig.

På senare tid har jag fattat tycke för just dokumentärfilmer. De finns av olika slag, kvalitet och innehåll. En dokumentärfilm är annorlunda än en vanlig film. Även om de har dramaturgisk kurva är det annat än en vanlig Hollywood film. Man vet inte vad som ska hända, men det är häftigt att de har hänt.

Historier från det verkliga livet har alltid fascinerat mig, när det dessutom kombineras med fantastiska bilder slutresultatet bra. Därför gillar jag dokumentärfilmer och jag tycker ni ska se ”Tills cancern skiljer oss åt” om ni inte redan har gjort det.

En film kan förmedla så många känslor på en gång.

kommentar(er)