DELA
© Nya Åland

ÅHS-remiss gav singelmamman Nina en son

Nina Johannesson kan vara en av de första åländska singelmammorna som fått barn genom landskapsfinansierad provrörsbefruktning.
I ett litet rött hus nära vattnet, ute på Granö på Järsö, har tre månader gamla Lennox precis vaknat. Det märks knappt eftersom han ligger tyst och tittar på sin mamma Nina Johannesson. Men efter några minuter börjar han röra på sig och meddelar att han är hungrig genom att höja tonläget. När han får nappflaskan tystnar han nöjt.

Men barnbiten har inte alltid varit lika enkel för Nina Johannesson. Vi backar till 2013. Nina har nyss passerat 35-årssträcket och den biologiska klockan tickar allt mer högljutt. Problemet är att Nina, som alltid velat ha barn och familj, inte har en fast relation. I bakhuvudet gnager också vetskapen om att hon har diagnostiserad endometrios, en sjukdom som enligt läkarna kan göra det svårare att bli gravid.

– Jag hade funderat på att skaffa barn länge eftersom jag jobbat med barn. Men det tog ett år att bearbeta tanken. Vissa tycker att ensamstående som skaffar barn är själviska men det tycker inte jag. Det finns många som uppfostrar sina barn ensamma, till exempel på grund av skilsmässor.

Remiss till Åbo

Nina vänder sig till Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS, för att få hjälp. Efter läkarkonsultation får hon en remiss för provrörsbefruktning till Åbo universitetscentralsjukhus, Tyks. Men där blir det stopp, hennes begäran avslås.

– De sade att de inte behandlar ensamstående.

Efter att ha undersökt olika alternativ bestämmer sig Nina för att ta ett banklån på 10 000 euro för att finansiera en provrörsbefruktnig på en privatklinik i Åbo. Kliniken har inga problem med att hon är ensamstående och behandlingarna inleds direkt.

Först är det dags för hormonstimulering genom nässpray, hormoner och sputor. Målet är att stimulera fram en ägglossning så att äggblåsor ska kunna plockas ut. Nästa steg är ett ultraljud där läkaren kontrollerar hur mycket äggblåsor som finns och att plocka ut dem.

– De plockade ut 15 äggblåsor, men alla klarar sig inte. Jag fick tre stycken, berättar Nina.

Kritiskt moment

De kommande dagarna är kritiska. Nu ska Ninas äggceller befruktas med tvättade spermier i en odlingsskål på laboratoriet. De befruktade äggcellerna och embryona som utvecklas ur dem odlas sedan i cellodlingsskåp i laboratoriet under noggrann övervakning. Tre dagar senare förs de in i livmodern. Nu följer en spänd väntan i två veckor innan ett graviditetstest kan tas.

Den här gången slutar väntan ändå i en besvikelse för Nina, befruktningen har inte lyckats.

Hon genomgår ytterligare två behandlingar, men utgången är den samma. Hormonbehandlingarna är tuffa för kroppen som måste vila mellan behandlingarna.

Efter sammanlagt fem misslyckade provrörsbefruktningar bestämmer sig Nina för att återigen försöka få en remiss från ÅHS till Universitetscentralsjukhuset i Åbo. Det är sensommar 2014 och Åbosjukhuset godkänner remissen, trots att sjukhuset egentligen inte erbjuder infertilitetsbehandlingar till ensamstående. Beslutet innebär att Nina nu får två äggplockningar och insättningar betalade av ÅHS och ett halvår senare är det dags för en ny behandling i Åbo.

– Det var var ett niocelligt embryo som var guldägget. Först trodde jag inte på att jag verkligen var gravid. Jag testade en vecka innan man egentligen skulle få testa och då såg jag att testet visade ett svagt plus. Sen åkte jag in till stan för att köpa nya tester.

Spänningen fortsätter ändå under de kommande veckorna.

– Vad som helst kan hända under de tolv första veckorna av en graviditet.

Men allt går bra. Den 23 december, tre veckor innan beräknad tid, föds Lennox med kejsarsnitt.

Alla positiva

Nina berättar att omgivningen varit väldigt positiv till hennes beslut att skaffa barn på egen hand.

– Alla har varit väldigt positiva. Jag har inte stött på fördomar om att jag har valt att skaffa barn själv.

Många undrar ändå hur Nina klarar av att sköta allt själv.

– Jag har varit inställd på att klara av allt själv och att det kommer att vara tufft. Och hittills har allt gått bra. De gånger han har varit olycklig har jag kunnat springa över till mamma och pappa och rådfråga dem.

Några planer på ytterligare barn med hjälp av provrörsbefruktning har hon inte.

–  Nej, jag är över 40. Men skulle jag vara yngre och ha råd skulle jag absolut kunna tänka mig att göra det.

Anonym donator

När provrörsbefruktning lyfts fram tänker många på föräldrar som försöker välja ut vissa specifika gener. Så var det inte i Ninas fall.

På privatkliniken fick Nina veta pappas ögonfärg, hårfärg och längd. Men på universitetscentralsjukhuset i Åbo fick hon inte veta något om donatorn, utöver att sperman kommer från Danmark. Inte heller Lennox kommer att få veta vem hans biologiska pappa är.

– Jag har också fått frågan om jag inte har några manliga bekanta som kan tänka sig att ställa upp. Men jag har inga som står mig så nära och jag tror att det skulle bli konstigt. Plötsligt kanske han skulle vilja börja dela ansvar. Nu slipper jag fundera på det.

Hur ser du på att ensamstående kvinnor kan få hjälp från landskapet med att få barn?

– Jag tycker att att landskapet ska hjälpa till ekonomiskt. Varför skulle vi inte vara lika berättigade att få barn som andra? Ingen motsätter att lesbiska kvinnor ska få hjälp att bli gravida och för en ensamstående är det mera ekonomiskt krävande att betala behandlingarna.

Annica Lindström
annica.lindstrom@nyan.ax