Mycket vill ha mer
Än en gång skakas Åland av förskingringsskandal. Hur kunde det hända? Hur kunde ingen märka det tidigare? Hur täcks någon stjäla så mycket pengar? Många är frågorna, många är vi som undrar.
Dessvärre kan vi knappast tröstas av att detta skulle vara sista gången detta kommer att hända. Girighet, en av dödssynderna, drabbar de flesta och kan, om än i sällsynta fall, mynna ut i såna här tragedier.
Det finns ingen ekonomisk eller materiell mättnad inom oss. Det ligger till grund för vårt ekonomiska system, är kapitalismens grundsten och driver oss framåt.
Ha-begäret. Få är det som med handen på hjärtat kan säga att det inte drabbar en. Begäret brukar ofta kunna anpassas till ens levnadsstandard. Jag dräglar inte över dyra märkesklockor, snarare över böcker, udda klädesplagg och flygbiljetter. Allt för ofta köper vi ändå saker som vi inte har råd med. Människor tar dyra lån för att kunna leva de liv som de önskar sig – för sin egen skull, men kanske lika mycket för att hålla jämna steg med grannen. Lyxfällan, kallas det.
Tyvärr får vår konsumtionshets och girighet större konsekvenser än de personliga tragedierna. Till exempel i förskingringsskandal, men ofta mycket värre än så. Slit-och-släng-kulturen tär, som vi alla vet, ofantligt mycket på vår planet. Den syns i våra hav, den syns i skövlandet av regnskogen men förutom att vår natur och våra djur lider tär den på mänskligheten.
När någon tar något som inte är deras så ser vi rött. Men det måste vara väldigt uppenbart för att vi ska reagera. Som i fallet på Visit Åland. Människor som flyttar sina tillgångar till skatteparadis, lyfter skyhög lön och inte ger fast anställning åt sina underbetalda anställda döms sällan lika hårt.
När vi slentrianmässigt köper kläder, som ett barn kan ha tillverkat i något främmande land, har vi inte tagit något som inte är vårt? I värsta fall en människas barndom. Då vi äter kött, har vi inte tagit ett liv som inte är vårt att ta?
Girighet kan säkert vara en källa till innovation, en drivkraft. Kanske kommer vår värld alltid att kretsa kring det. Men vi bör se över vad vi tar, för den som har mycket kommer alltid att vilja ha mer. Därför måste vi konsumera med vårt samvete som vägvisare.
