Matbanken både hjälper och stjälper
Matbanken började med sju personer och två cyklar. Nu har den svällt till en så stor organisation att maxgränsen är nådd.
Kan Matbanken rent av cementera ett hjälpbehov?
Finns risken att samhället i och med Matbankens effektiva hjälp tar mindre ansvar för de svagaste? Att hjälpen blir något som individen räknar med och därmed, på sikt, inte alls blir något bra?
Det var Matbankens styrgrupp som hade kallat samman till debatt i går. Ett 40-tal personer, från olika myndigheter och organisationer, kom och funderade över den svåra frågan när hjälpen stjälper.
Bakgrunden är att Matbanken blivit en institutionsliknande organisation. Hjälpbehovet har ökar lavinartat.
I somras gjordes en utvärderingen av högskolepraktikant Johanna Fellman och den visade att en tredjedel av klienterna återkommer år ut och år in.
– Vi är en fantastisk organisation som inte borde finnas, sa Johanna Fogelström, i styrgruppen. Vi vill hjälpa, men den bästa hjälpen är kanske inte kassar med mat. Hur kan vi till exempel stimulera resursutbyte mellan klienterna?
Matbanken anser sig inte ha resurser att bli ett slags ställföreträdande socialkontor. Nu vill gruppen ha hjälp att avgöra färdriktningen, få tips och råd.
Läs mer i papperstidningen!
