DELA

Man gör mycket, eller lite, på ett år

Jag är tillbaka på jobb igen efter ett års tjänstledighet. Jag hade stora planer på vad jag skulle göra under mitt lediga år. Tiden var oändlig och bara jag skulle få vila mig lite först, så skulle jag prova på en massa nya jobb och äventyr.

Vilan tog ett halvt år, med hjälp av penicillin. Ödets ironi är att jag, som saknar lokalsinne, drabbas av orienterarsjukan twar.

Penicillinkuren avslutade jag i New York, dit jag bokade hela familjen för en härlig sportlovsresa. Pensionssparpengarna naggades i kanten, men vem vet om man lever tills man blir pensionär. Och vi lyckades pricka in kallaste dagen på tjugo år i New York. Bara det.

Jag hann också vara med om ett valjippo på Lappo. Sol och politik och politiker i en härlig kombination. Jag hann dessutom hoppa in som vikarie på mitt jobb. Kändes skönt och ansvarslöst.

I slutet av sommaren, efter många lata dagar, hann jag med ett intensivt uppdrag som runner, det vill säga chaufför, för ett filmteam på Åland. Då fick jag köra på vägar jag aldrig kört förut och träffa människor jag aldrig träffat förut. Och lära mig hur långtråkigt skådespelare har det under filminspelningar.

Jag reste inte så mycket som jag trodde jag skulle. Jag träffade inte så många människor som jag hade planerat. Men det jag gjorde var att sitta och vänta ut tristessen. Under långa ensamma sommarveckor på Lappo kände jag så slutligen att det var tråkigt att sitta ensam. Tråkigt att se på Netflix, tråkigt att bara läsa böcker, tråkigt att gå ensam i skogen. Då först kände jag att jag uppnått mitt mål med ledigheten. Och sen kom den groende lilla längtan tillbaka på jobb, till att träffa människor.

Och som en kickoff inför jobbstarten åkte jag till Helsingfors och frotterade mig med kollegor från hela Svenskfinland och även några från Åland. Och vips är ett år till ända. Men hur i all världen ska jag behålla tankarnas lugna tempo även nu?

Det är nu jag minns att jag skulle börja yoga under mitt lediga år. Det hann jag inte med. Jag skulle också börja skriva dagbok igen. Det hann jag inte med.

Man hinner så rysligt mycket, eller lite, på ett år.