DELA
© Nya Åland

Vrakexpert: ”Gör något bra av denna jättechans!”

Denna text är skriven som ett blogginlägg på www.dykarna.nu av Anders Näsman som var en av de dykare som var med vid upptäckten av det så kallade champagnevraket. Texten publiceras med hans tillstånd.
De dykare Näsman refererar till i texten är Christian Ekström, Tom Blomberg och Conny Alexandersson, samtliga inblandade i den bittra konflikten om vem som hittade vraket först.
Jag hade egentligen inte tänkt att kommentera detta för att slippa bli indragen i denna ”lokala åländska soppa”. Jag kommer i texten nedan inte ta någons parti, så vänta er ingen bensin på elden här…
Personligen tycker jag att både artikeln i Nya Åland och Ålandstidningen ger en balanserad bild av händelseförloppet. Då menar jag artikeln i de tryckta tidningarna som skiljer sig en del från nätupplagan.

Fakta:
(Tom, om jag har fel på någon punkt så rätta mig gärna. Informationen jag har är i huvudsak från landskapet och Finska sjöfartsverket samt till viss mån egna upplevelser. Jag vill inte fara med osanningar, det finns det tillräckligt av i denna soppa)

2003 Kör finska sjöfartsverket multibeam sonar över området med sitt fartyg Saaristo då det skall läggas en kraftkabel i närheten. De får en indikation som i bredd och längd påminner om ett vrak på en i övrigt slät sandbotten. De skriver en rapport om detta (KOE1, M640).

2007 Begär Tom Blomberg (ÅMS) ut ett antal sådana här indikationer från SJV. Det kan formellt sett vem som helst göra, men det tar alltid lite handläggningstid och några skrivelser då det teoretisk skulle kunna vara militärt känslig information. (Nu är ju Åland demilitariserat, så det problemet bör inte finnas där?) Denna begäran om positioner ingår i ett projekt som kallas ”Vatteninventeringar” (liknande har genomförts vid bland annat Södermanlandskusten i Sverige). ÅMS har för att kunna köra sonar även fått ett bidrag från Gustaf och Hilda Erikssns fond.

2009 Här är jag lite osäker, men både Tom, Conny och Christian tycks vara överens om att man tänkt dyka vraket tillsammans men av någon anledning så blir inte den tänkta dykningen av.

2010 Bland annat Peter och jag (som nämnts av Erik ovan. Hänvisning till ett annat blogginlägg, reds anm.) är på dyksemester på Åland. Vi besöker de ”vanliga vraken”. Jag som inte är ålänning har bett att få positioner av Christian då jag av naturliga själ inte har dem själv. Jag föreställer mig att jag lika gärna kunnat fråga Ville eller museibyrån då jag känner dessa två parter också. Bland positionerna så finns en jag inte känner igen som ett av de ”vanliga” vraken, så jag frågar de andra om vi skall titta vad detta är och det vill alla.

På vägen ut diskuterar vi om det kanske kan vara en tysk plastsegelbåt från 60-talet. När vi väl ekolodar ser vi två master och ett ”genomslag” som påminner om det vi tidigare sett på till exempel Mastvraket, Sjöhästen med flera trävrak med stående master.
Jag och en annan Anders dyker som första par ned till vraket för att bli förstummade av hur intakt det är. (Jag håller inte med någon dykare som uttryckte att vraket inte skulle vara värt dyket utan champagnen, själv dyker jag gärna Kostervraket om- och om igen trots att detta vrak nu är gravt slitet och plundrat)

Man inser med en gång att detta vrak är mycket antikvariskt intressant. Under dyket dokumenteras bland annat stora delar av akterdäck. Sikten var vid tillfället sämre än den varit på någon av de senare dyken. Vi vänder på två tallrikar vilka vi dokumenterat in situ innan samt efter vändningen. De har ett emblem på baksidan. På vrakets rodernock- och längs med sidan sitter ett fiskegarn (detta dokumenterat, men nu borttaget efter beslut av Museibyrån för att säkra dykplatsen). (Vill någon se det, så ligger det en bit från vraket på botten).
I slutet av dyket tittar vi in under akterspegeln och noterar en stor mängd flaskor av champagnetyp med korkarna kvar. När vi kommer upp ringer vi Christian som kommer ut med RIBen. Vi berättar om flaskorna och Christian kontaktar Marcus Lindholm, museibyrån (som är på semester) för att be om lov att ta upp en flaska.

Dykteamet efter oss är redan i vattnet, så Christian och de två som han skall dyka med får snällt vänta tills de andra kommit upp. Efter sitt dyk kommer Christian och hans dykteam upp med en flaska som bestämt.
Det visar sig vara övertryck i flaskan så när Christian släpper taget om korken glider den sakta ur. En fantastisk lukt sprider sig och vi får för oss att smaka innehållet (som Franzen gjorde med smöret och ölen på Wasa).
Efter avsmakningen förseglar vi flaskan och stoppar den i en behållare fylld med helium i kylskåpet för att vidare oxidering inte skall kunna ske. Vi upptäcker att korken har ett ankare och en märkning ”Juclar”. Mer om fortsättningen kan ni läsa i åländska tidningar.

Anledningen att pressen fick reda på detta tror jag var att Fredrik Granlund på Ålandstidningen var ute hos oss någon dag senare för att göra ett reportage om ”dykturism på Åland”, tror jag det var. Någon måste helt enkelt ha nämnt det här med flaskan- och vraket för honom.
Vad gäller den formella förundersökningen av vraket så kontrakterades Christians firma för att göra denna med hjälp av samma dyklag som varit där tidigare (enligt beslut i landskapsregeringen), detta troligen för att positionen och lasten inte skulle bli allmänt känd innan man hunnit göra en första bedömning av vrakplatsen. Jag har personligen inte lämnat in position på vraket till landskapet, varken i förundersökningsplanen eller dykrapport, då de redan fått den av Christian och sade sig nöjda med det.
Däremot lämnade vi ett felaktigt djup för att ytterligare säkra positionen. Marcus sa vid ett möte i fredags att han av oklar anledning satt ut ett felaktigt restriktionsområde som inte täcker vrakpositionen, så jag förutsätter att ÅMS (dk Nautilus tillstånd, Silverpilen som dykbåt) dykningar i måndags gått korrekt till (det är hur som helst ÅMS förtjänst att området sedan fixades till, tur att ni var där först och inget annat blåbär som plockat dykbåten full med grejjer och sålt på Ebay…).

Slutligen:
Jag vet personligen inte var Christian fått vrakpositionen från, hade det inte varit för att vi fått den från honom så hade vi inte spontandykt just där, då vi har nog med lösryckta positioner i och runt Sveriges kust. Flera av dessa har jag delat med mig av, då jag inte själv haft tid att söka av dem under några års tid, några av dem har visat sig vara riktigt fina vrak med bland annat fina serviser ombord (Micke, du vet)…
Nu hoppas jag alla slutar tjafsa och Åland (alla ni dykare där) kan göra något bra av denna jättechans att utveckla er dykturism! Jag har personligen rekommenderat landskapet att snarast efter eventuell skyddsbärgning av flaskor lyfta dykbegränsningen och åtminstone tillåta guidad dykning på vraket (ungefär som planeras i Dalaröparken).
Om jag satt i landskapsregeringen skulle jag sälja av en del av flaskorna för att skapa en marinhistorisk fond på Åland för att främja sökning efter vrak samt vidare undersöka och bevara detta vrak. Jag vill som avslutning citera Marcus Lindholm ”Jo, jag har bara väntat på att det skall hittas ett sådant här vrak – och det finns ett antal till sådana här godbitar kvar som ännu ej dykts i åländska vatten. Jag bara hoppas de inte upptäcks under min semester nästa gång”…

Jag kommer inte gå i vidare polemik i detta ärende, har jag fel så rätta mig gärna!