Vilket (knapp)tryck på Röda kors-gården!
Med elever som brinner för ämnet är det lätt att undervisa.
Det säger en av lärarna på mobiltelefonkursen för vuxna, som blev en riktig succé.
– Det här är lika nervöst som att gå på en tenta, säger en dam på vägen in till Röda korsets matsal.
Visst har hon använt mobiltelefon förut och till och med fått privat handledning. Maken har visat henne den ena eller den andra funktionen med några snabba knapptryck, men sådana demonstrationer har hon glömt en stund senare.
Andra deltagare har liknande vittnesmål. I kväll skall de få lära sig det de verkligen vill veta om mobiltelefoner, och förhoppningsvis i sin egen takt.
Intresset är större än väntat. Närmare 30 personer har skrivit på deltagarlistan. Tur att kursledaren Andreas Sjöström på Mariehamns telefon tog med sig tre assistenter.
Att ringa och ta emot samtal – det kan deltagarna redan. Nu handlar det om andra funktioner som gör det mobila livet lättare:
Att skicka sms-meddelanden.
Att ställa in telefonen så att man får en påminnelse om läkarbesöket senare på dagen.
Att spara telefonnummer, eller att radera nummer som man skrivit in fel.
Listan kan göras lång, lika bra att sätta igång.
Efter en stund sitter deltagarna i mindre grupper, trycker, frågar lärarna och visar varandra.
Bra initiativ
Det här var ett bra initiativ, konstaterar Inga-Britt Wirta på Arbetarnas bildningsförbund, och tillägger att det var kyrkoherden Stefan Snellman som först kläckte idén i stadens äldreråd.
Det är inte bara stadsbor som hittat hit. Trygve och Hagar Törnroos har kommit in från Kumlinge och övernattar i staden.
– Vi läste om det i tidningen och det var passligt att ta färjan när det ordnades på kvällen. Det är något som man inte kan göra alla gånger.
Grunderna, att ringa och sms:a, kan han nog. Men han lär sig ett och annat om hur mobilen fungerar, och han har ett förslag till bildningsförbundet.
– En datorkurs skulle nog vara bra för sällskapet på den här kursen.
Det kommer nog
Vid ett annat bord sitter Gunvor Danielsson, som blev mobilägare i december 2007.
– Nog måste jag ha en sådan när alla andra har också. Den är bra att med sig när man far bort och utomlands, inte går det att ringa annars då. Finns det överhuvudtaget telefonkiosker längre?
Bättre sent än aldrig, resonerar hon.
– Det här skulle man ha börjat med när man var litet yngre. Det fastnar inte lika lätt nu, men det kommer nog bara man får hålla på litet. Lärarna förklarade nog bra, men jag vet inte om jag kommer ihåg allt.
Hennes grupp hinner inte riktigt med allt de ville lära sig.
– Lärarna pratade om att ställa in telefonen så att man kan ha den som väckarklocka. Men det vart så mycket med allting sedan, när alla deltagare frågade om det ena och det andra.
Riktigt kul
Victor Michelsson, en av lärarna, är glatt överraskad.
– Det här var riktigt kul, och lindrigare än vad jag trodde att det skulle vara. Deltagarna brann för det här. Det viktigaste är ju viljan att lära sig. När jag gick runt bordet och hjälpte enskilda deltagare såg jag att andra satt två och två. Den som redan hade lärt sig skicka sms hjälpte den som satt bredvid.
En sak som var litet knepig var mess-funktionen där telefonen gissar vilket ord messaren skriver och visar förslag på skärmen. Många deltagare tycker att det går bättre att skriva på det gamla sättet, utan hjälp av mobilens ordlista.
Messade direkt
Det är värt besväret att lära sig grunderna så här, tycker Gudrun Danielsson.
– När jag tittade på telefonen efteråt fattade jag den på ett helt annat vis. Nu skulle jag inte vilja bli av med den!
Det första hon gjorde när hon kom hem från kursen var att försöka skicka ett mess till sin dotter i Jomala.
– Om det bara är något litet man vill berätta eller fråga så är det bra med mess, konstaterar Gunvor.
Och hur gick provsändningen?
– Jo, jag fick svar.
En annan deltagare messade Nyan. I dagens mess-spalt kan ni se om det nådde fram.
