DELA

Vattenväxt hotar åländska sjöar

På bara några få år har vattenväxten knoppslinga brett ut sig med explosionsartad hastighet i åländska sjöar, flera av dem hushållsvattentäkter.
– Växten tycks klara alla slags förhållanden, säger docent Tore Lindholm.
Han har tillsammans med fyra biologistuderande vid Åbo Akademi undersökt knoppslingans framfart i de åländska sjöarna.
Vattenväxten upptäcktes första gången i Österträsk i Saltvik Daglösa på 1990-talet. Tidigare fanns den närmast i grunda havsvikar. Vintern 2005-06 drabbades Österträsk på grund av knoppslingeinvasionen av svår syrebrist som gjorde det omöjligt att använda sjön som vattentäkt i fortsättningen.


Fick forskningsbidrag
2006 inleddes forskningen i Österträsk, och under de tre år som gått har spridningen alltså gått snabbt. På grund av den massiva invasionen blev sjön forskningsobjekt för Tore Lindholm och hans team som fick pengar från Saltviks kommun för projektet.
I dag finns vattenväxten i bland annat Dalträsk och Toböle träsk i Saltvik – den senare är hushållsvattentäkt för många invånare i trakten – samt i Kvarnträsk och Tjudö träsk i Finström och Borgsjön i Sund, också den hushållsvattentäkt.
2001 granskades Dalsträsk och Kvarnträsk ingående, men då påträffades ingen knoppslinga. Sommaren 2009 hade båda sjöarna täta bestånd.


Fyra avhandlingar
Knoppslingan växer så tätt att det knappt går att ro med båt, beskriver Tore Lindholm som efter fyra år arbete som resulterat i fyra pro graduavhandlingar inte kan ge några generella råd om hur man ska göra för att bli av med eller åtminstone begränsa växtens framfart.
– Vi vet inte vad den enorma spridningen beror på. I en av studierna odlades växten i olika förhållanden för att se vad den klarar av, och den klarade av allt. Till och med att växa i brunt kärrvatten, alltså en till synes otjänlig miljö.
Men mest gillar knoppslingan klart vatten och hård botten där den borrar ner sina rötter till näringslager på en halv meters djup om det behövs. Ett problem är att växtmassan är så enorm och det mesta ruttnar på sjöarnas botten med igenslamning av bottnarna som följd.
– Det går på fem-tio år. Sen är allt bara en djungel, konstaterar Tore Lindholm.


Tinar till liv
Växten klarar sig även om sjön bottenfryser.
– Jag har plockat bitar som varit infrusna i isen och som levt när isen tinat. Ännu efter ett halvår levde växtbiten i en flaska.
Man kan försöka sig på att slå växten, men den beter sig precis som en hydra – i stället för den avhuggna slingan växer det ut två nya.
– Man kan försöka slå bort växten så nära roten som möjligt och då helst i augusti. I så fall är det viktigt att samla upp allt växtmaterial ur vattnet för att inte ge växten extra näring.


Övervintrande knoppar
Växten sprids med hjälp av knoppar som bildas ytterst på bladskotten under sensommaren. Knopparna övervintrar på sjöbotten och slår rot så fort det blir varmt och soligt.
Ytterligare ett orosmoment är att knoppslingan inte tycks konkurrera om utrymmet och näringen med algerna som också finns i sjöarna.
– De har olika näringsfång och verkar alltså kunna samsas om miljön.
Knoppslingans livskraft kan liknas med mördarsniglarna i djurriket. Inte heller sniglarna kan utrotas, bara begränsas.


Ålands vattens täkter
– En växt som liknar på knoppslingan är hornsärv som förekommer rikligt i Ålands vattens råvattentäkter Markusbölefjärden och Långsjön.
Där får knoppslingan helt enkelt inte rum, konstaterar Tore Lindholm.
– Det finns väldigt mycket bakterier och amöbor som lever på de ruttnande växtdelarna av hornsärv och andra växter. Men så länge reningen är bra så kan vattnet användas. I de små vattenverken med mera bristfällig rening är det svårare.

ANNIKA ORRE

annika.orre@nyan.ax