DELA
© Nya Åland

Väntar 20 nya Glamilders-processer?

LAGTINGET. Vad har den planerade lagändringen för betydelse när 20 markägare i Långbergsöda och Tengsöda inte går med på att registrera fornlämningarna på sina ägor?
Det undrade Barbro Sundback (S) i lagtinget i går.
Det var både känslosamt och eldfängt när lagtinget debatterade fornminnesförvaltningen – som så ofta förr under de senaste 40 åren – i går till följd av en fråga ställd av Danne Sundman (Ob).
Han ville veta vad landskapsregeringen gör för att åstadkomma en rättssäker fornminnesförvaltning inklusive det nya fornminnesregister som i flera år varit på tal och som kommit till som ett önskemål från markägarna i Långbergsöda och Tengsöda i östra Saltvik, den del av Åland som steg upp först ur havet och där det finns rikligt med lämningar från stenåldern.

Träff med markägarna
Kulturminister Britt Lundberg (C) inledde med orden ”ett folk utan historia är ett folk utan framtid” för att klargöra sin inställning. Tidigare näringsministrar, som nu tillhör oppositionen, fick kritik för att de inte när de satt vid makten lyckades få till stånd en fungerande kommunikation med de markägare som upplever att de inte kan nyttja sin mark som de vill – något som hon fick tillbaka i debatten som följde.
– Jag ser det som oerhört angeläget att lösa problemen, intygade hon.
Innan nästa steg i processen tas vill hon träffa de 27 markägare som nyligen skrev till landskapsregeringen med önskemålet att landskapet ska lösa in hela Långbergsöda by.

Flera lagtingsledamöter – Anders Eriksson (Åf) mest – gick hårt åt museibyråns personal som enligt honom inte fås att följa lagen.
Barbro Sundback (S) vände på den massiva kritiken mot museibyrån och landskapsregeringen och lyfte upp komplikationen med en fornminneslag som utesluter många fornlämningar eftersom markägarna i Långbergsöda och Tengsöda vägrar registrera dem.
– Ska inte lagen gälla de här 20, undrade hon och befarade att det blir flera Glamilders – alltså att landskapet löser in hela fastigheter till ett högt pris.
Läs mer i papperstidningen!

Annika Orre