Utmanande vattenbruksstrategi
Visionen för landskapsregeringens vattenbruksstrategi fram till år 2020 är mer än utmanande:
För hållbar tillväxt och hälsosam mat från ett levande – och renare – hav.
Arbetet med strategin har pågått inom både fiskeri- och miljöbyrån och båda förklarar sig nöjda med resultatet: Både fiskerinäringens och miljöns intressen har tagits tillvara.
– Vi är övertygade om att det går att skapa ett hållbart vattenbruk, säger utredaren Petra Granholm som arbetar vid båda byråerna.
Vattenbruket – odling av främst regnbåge med ett litet och nytt tillskott av blåmusselodling – betraktas som en framtidsnäring inte minst av EU som har som mål att öka produktionen av fisk och skaldjur till den nivå som konsumtionen ligger på och att göra det på ett hållbart sätt.
I de vattenbruksstrategier som medlemsländerna uppmanas utarbeta ska också tillväxtmål ingå, men landskapsregeringen har i det här skedet valt att vänta med att presentera sådana siffror.
– Det vi säger är att det finns ett behov av att öka odlingen också på Åland, säger näringsminister Fredrik Karlström som deltog i pressinformationen.
Klimatsmart, hälsosam och lokalt producerad fisk är målet, och för att det ska nås kräver EU att flaskhalsarna identifieras och åtgärdas.
Strömming i fodret
Åtgärder som föreslås är att förenkla lagstiftningen, planera anläggningarna längre ut där vattendjupet är större och lokaliseringen inte skapar konflikter samt att utreda offshore-odling. Åtgärdspunkterna som är kopplade till målen är 20 till antalet.
En viktig ingrediens i det hållbara vattenbruket är utsläppskompensation, det vill säga att tillåta produktionsökning genom att ersätta en del av fosforn i fodret med annat som inte övergöder havet.
Ett annat förslag är att använda strömming och vassbuk, kvoterade arter med stabil status i Östersjön, som råvara i fiskfodret. För att det ska vara möjligt måste foderfisken rengöras från dioxiner och andra gifter som annars ansamlas i matfiskarna, och i dag finns det både teknik och fabrik för det ändamålet.
En annan möjlighet är fiskodlingsanläggningar där näringen recirkuleras i slutna system på land, men det kan enligt fiskeribyrån inte bli annat än komplement till odling i kassar i havet av ekonomiska skäl. För skärgården är recirkulationsanläggingar inte realistiskt, är bedömningen.
Läs mer i papperstidningen!
