DELA

Urch avslutade med livsvandring

Till Valdemar Nymans minne hölls i söndags Finström-Geta församlings gudstjänst i form av en livsvandring på Prästgårdsnäset i Finström.
Det var också kyrkoherde Michael Urchs sista gudstjänst före pensionen.
– Ett fint sätt att avsluta på, säger Michael Urch.
I lördags var det Valdemar Nymans 105-årsdag och den firades traditionsenligt med en vandring i hans skogar vid Prästgårdsnäset i Finström. Den första gjordes till minne av Nymans 100-årsdag.
Trots att det var Michael Urchs sista predikan som kyrkoherde i Finström-Geta församling gjordes vandringen på nästan samma sätt som vanligt.
– Det är kanske lite texter som är annorlunda, säger hans maka Juanita Fagerholm-Urch.
Församlingen traskade fram i skogen och stannade vid fyra utvalda ställen där man läste texter av Valdemar Nyman, sjöng sånger och lyssnade till flöjtspel.

Valdemars altare avslutar
Vid den sista anhalten innan kyrkan fick besökarna klättra upp för en brant sluttning till Valdemar Nymans altare, en plats med fantasisk utsikt över Prästgårdsnäset. Katarina Gäddnäs läste en dikt och Michael Urch höll predikan. I andakten valde han att tala om försoningens väg och när Jesus gråter över Jerusalem.
– Nu står vi här vid Valdemars altare, och ser på vår församling, på Fredens Öar, på vår oroliga värld 64 år efter Hiroshima – ur korsets perspektiv. Ibland tycker jag att Jesus ser på oss, med all vår turbulens och svaghet och allt vårt bråk, genom tårfyllda, medlidande ögon, säger Michael Urch till de som samlats på Valdemars Altare.
Vad tror du om din efterträdare, Jon Lindeman?
– Han är en fin präst. Jag tror församlingen kommer att gå bra under honom, säger Michael Urch.
Tror du den ekonomiska biten kommer att lösa sig för församlingen?
– Jag tror ekonomin kommer svänga till det mer positiva för Finström-Geta församling i framtiden.
Vad ska du göra nu när du går i pension?
– Det är alltid saker som måste göras på huset och i trädgården på Vårdö. Sedan kanske jag hoppar in och vikarierar i någon annan församling om det behövs. Men visst känns det lite vemodigt att sluta. Jag har varit här sedan 1991, säger Michael Urch.
Med vid livsvandringen var Katarina Gäddnäs, Elisabeth Karlsson (flöjt), Erik Andersson (dikt), Benita Muukkonen och Barbro Andersson (nyckelharpa).

JOHAN ORRE

johan.orre@nyan.ax