Tre meter frityrsmet med anor
Är du en sann valborgsfirare kommer du att äta åtminstone tre meter friterad smet i dag. Så lång är nämligen en utvecklad struva av standardmått.
Visste du förresten att struvan en gång var ett riktigt lyxigt bakverk som uppskattades av Gustav Vasa?
En struva består ju av en massa kringelikrokar. Men hur mycket smet ska ringlas ner i fritösen för att man ska få till en präktig kringla egentligen? Den frågan kändes viktig att få svar på inför valborgshelgen och Nyan har undersökt saken.
Genom att ”veckla ut” en struva i småbitar, lägga bitarna på rad och sedan mäta kom vi fram till resultatet tre meter. Ge eller ta någon centimeter hit eller dit.
Medeltida festbröd
Men hur länge har vi ätit struvor egentligen? Ingen verkar veta säkert men frityrbakverken tillhör de äldsta och mest populära i gastronomins historia, de var de medeltida festbröden.
Flottyrbakelser härstammar från antika traditioner i länderna kring Medelhavet, där olivolja är en självklar del i matlagningen. Fritering var därför lika självklart. Dessutom räckte det om man hade en kittel och en öppen eld, ugn eller spis var ju inte särskilt vanligt i forntida samhällen.
Just struvan har bevisligen funnits sedan 1500-talet men hade antagligen redan då flera sekler på nacken. Till Norden fördes de troligtvis av tyskarna. Struvor har uppskattats av stora män som biskop Hans Brask och Gustav Vasa. Av ”vanligt” folk ersattes de ofta av munkar eller skorpor.
Mjöd och struvor
Åtminstone fram till 1700-talets slut räknades struvor som finare bakverk, i Finland förekom det till exempel begravningsstruvor. När struvorna sammanfördes med valborgsdrycken mjöd är okänt. Men i början av 1900-talet dyker annonser upp i tidningarna som erbjuder mjöd och struvor på första maj.
Mjöden ska för övrigt ha introducerats som valborgsdryck av nykterhetsföreningarna.
Tvärtemot vad vi ofta inbillar oss har flottyrbakverk inte högre fetthalt än många andra bakverk, däremot är hållbarheten kortare (så ät upp dem genast och helst hela satsen direkt!).
