DELA

Sjöräddare kopplades inte in

Varför larmades inte sjöräddningen när en tom båt upptäcktes på Ivarsfjärden i Finström i fredags?
Det undrar en upprörd Dag Lindholm på Ålands sjöräddningssällskap, som är besvikna på sjöräddningscentralen i Åbo.

– Vi hade kunnat vara på plats tidigt, säger han.
Men han fick läsa om olyckan i tidningen dagen efter.
– Vårt folk övar för att kunna hantera sådana situationer. Men när det händer – då får de inte ställa upp.

Slöseri
Det finns i dag drygt 90 frivilliga och fem professionella sjöräddare på Åland som regelbundet tränar och genomför övningar. Varför sådana resurser inte alltid kopplas in i akuta situationer vet Lindholm inte. Men han lägger åtminstone en del av skulden på sjöräddningscentralen i Åbo.
– Det har hänt så många gånger att jag börjar bli luttrad. Så har det varit sedan undercentralen i Mariehamn togs bort i slutet av 90-talet.
Den som ringer 112 i ett sjönödsärende på Åland kopplas till övervakningstornet i Mariehamn, som kopplar vidare till Åbo – och där fattas beslutet om åtgärder, bland annat om den åländska sjöräddningen skall kopplas in.
Det tar för lång tid, tycker Dag Lindholm.
I ett brev till sjöräddningscentralen (med den internationella förkortningen MRCC) räknar han upp en rad brister, med olyckan på Ivarsfjärd som utgångspunkt.
– Varken räddningssällskapets båt Rescue West eller Rescue Runnern, som införskaffades i våras, larmades i fredags.
– Också vid andra utryckningar har centralen låtit bli att be räddningssällskapet om assistans.
– Trots flera möten med sjöräddningscentralen, då man talat om problemen, tycks personalen på MRCC inte ta den informationen till sig.
– Helt resultatlöst, tycker Lindholm om sådana möten.
Nu lägger räddningssällskapet fram ett konkret förslag:
Gör övervakningstornet i Mariehamn till ledningscentral vid alla sjöolyckor på åländskt vatten.
– Man skulle själva få starta upp eftersök, och informera Åbo om vad man håller på med.
Då skulle räddningssällskapet snabbare kopplas in.

Språkservice haltar
Något som Dag Lindholm inte nämner i brevet är att man från åländskt håll inte tycker att språkservicen är tillräckligt bra.
– Nu sägs det att det alltid skall finnas en operatör i Åbo som kan svenska, men det lyckas inte alltid. Och förstås är det trögare att tala på ett annat språk.
Henrik Wärnhjelm, kommendör för Västra Finlands sjöbevakningsstation, har tagit del av kritiken:
– Om det finns oegentligheter skall vi korrigera dem, men i det här skedet är det svårt att kommentera brevet.
Om språkservicen säger han:
– I våra sjöräddningscentra skall vi klara av att betjäna på finska, svenska och engelska. Och det klarar vi i den största delen av fallen. Men vi kan inte garantera att det uppfylls till hundra procent.
Med två operatör på plats klarar man av att erbjuda service på svenska i 98 procent av fallen, är Wärnhjelms bedömning.
– Från fall till fall kan det hända att någon har litet sämre kunskaper i svenska, engelska – eller i finska.
Runt en tredjedel av personalen i sjöbevakningssektorn har svenska som modersmål.

Svarar snart
Räddningssällskapet skall inte behöva vänta länge på svar.
– I vanliga fall skall svar skäligen ges inom en månad. Jag tror att vi klarar av att underskrida det i det här fallet, säger Henrik Wärnhjelm.

Se mer på Åland24!

PATRIK DAHLBLOM

patrik.dahlblom@nyan.ax