DELA
© Nya Åland

Så tar du dig upp ur en vak

Nyanmedarbetaren Johan Orre är ute på både hal och svag is. Han ska testa hur det är att gå genom den.
Under vildmarksguiden Jan Kankkonens beskyddande vingar stapplar han fram över ett isparti med oroväckande mörka, vattniga fläckar.
Plötsligt brakar det. Vi vågar knappt titta.
Johan Orre hoppar av köld. Det blåser på isen vid Lilla Holmen. Jan Kankkonen hjälper honom på med utrustningen och går igenom det viktigaste steg för steg.
– Isdubbarna är verkligen nummer uno. Det är den viktigaste självhjälpsgrejen ifall isen brister. Det är otroligt svårt att ta sig upp ur en vak utan sådana. Om isen går sönder runt en så blir det ännu mer jobb.
Jan Kankkonen säger att det andra viktiga att tänka på, är att ha ett ombyte kläder med sig i en vattentät påse i ryggsäcken.
– Den vattentäta påsen gör att du håller dig flytande. Det kan vara en soppåse eller vad som helst, men det får inte vara hål iden.
Ryggsäcken ska ha bröst- och midjeremmar.
– Det kan också vara bra att ha en grenrem, annars riskerar ryggsäcken att flyta upp över huvudet på en.
En tredje och sista viktig sak att tänka på, är att ha sällskap med sig om man beger sig ut på isen.
– Tänk dig att du är ute med långfärdsskridskorna, skridskon hakar i, du faller och bryter handleden eller får axeln ur led, samtidigt som isen under dig brister. I ett sådant läge är det inte lätt att ta sig upp ur vaken utan en kompis hjälp.
Jan Kankkonen rekommenderar att man har minst en kastlina per grupp, så att någon alltid kan dra upp en, ifall man inte klarar att komma upp själv.

Var vaksam
Det gäller att vara observant när man rör sig på isen. Ispiken är till stor hjälp, med den kan man testa tjockleken. Men hur isen ser ut är av minst lika stor betydelse. Jan Kankkonen pekar ut mot vaken vid Lilla Holmen:
– Här ser man att det är fullt av mörka fläckar på isen. Det betyder att den är svag. Att ha god lokalkännedom, att veta var det är strömt och så vidare är viktigt för säkerheten. Rör man sig på främmande vatten, måste man vara extra försiktig.
Han vänder sig om till Johan, som börjar se lite ängslig ut.
– När du försöker ta dig upp – tänk då på att återvända till det håll som du kom ifrån. Där vet du ju att isen håller. När du kommit upp på isen så ska du rulla, eller dra dig framåt en bit, tills isen blivit tjockare.
Jan håller upp sina långfärdsskridskostavar framför sig.
– Du kan även använda stavarna till bärhjälp. Lägg dem under bröstet och låt dem fördela din tyngd över en större yta.

Coollugn kille?
Johan börjar gå ut mot den vattensjuka isen med osäkra steg. Han hugger med ispiken framför sig.
Som några sista, uppmuntrande ord ropar Jan:
– Var en kylig kille! Behåll lugnet.
Men Johan stönar:
– Åh, fy faan vad läskigt.
Vi andra håller med. och vi hör att han försöker svälja ner paniken i rösten då han ropar:
– Och nu knakar det!
Plötsligt ger isen vika. Ena benet försvinner ner i vattnet. Johan faller framåt, och då brakar isen under honom helt.
Johan skriker. Han är väl inte någon särskilt kylig kille, men mycket kall.
– ÅÅH-ÅH-ÅH!
Han får fram isdubbarna och drar sig mödosamt upp ur vaken. Det går trögt. Sedan rullar han mot Jan.

Hjälp att byta om
När han väl kommit på fötter igen stampar han och börjar småspringa in mot land.
– Känseln i fötterna är redan borta! ropar han forcerat.
Jan Kankkonen kommer efter.
De stannar vid stranden. Johan hämtar sig något och säger sedan:
– Jag blev ändå inte så chockad som jag trodde att jag skulle bli. Men det var mycket tyngre att dra sig upp med isdubbarna än jag hade trott.
Han sträcker ut armarna och väntar på att bli hjälpt av med kläderna. Att få upp dragkedjor och knappar med stelfrusna händer är inte lätt som en plätt. Det är då en kompis är oumbärlig.
– Det vanliga är att man byter om på en gång. Men vid mycket dåligt väder kan man överväga att snabbt ta sig vidare till ett ställe där det är mer lä, säger Jan.
Han tillägger att man ska tänka på att börja uppifrån, med att byta ut tröjorna, och sedan jobba sig neråt. Man ska absolut inte ta av sig om fötterna och stå barfota i snön.

Inte oroa sig
Att gå genom isen är naturligtvis en väldigt obekväm upplevelse, men Kankkonen understryker att det inte finns någon anledning att vara onödigt rädd för att vistas ute på isen.
– Med rätt utrustning, sällskap och kunskap, så är det sällan som något allvarligare händer. Har man dessutom testat på det någon gång, så som Johan gjort nu, blir det också lättare att hantera situationen.
Vad skulle du säga att är det vanligaste misstaget folk gör?
– Den farligaste tiden på året är under våren, då isen nära land smälter på dagen, eftersom marken har värmts upp, och fryser till igen på natten. Det händer att folk ger sig ut på morgonen och stannar ute på isen hela dagen. När de sedan återvänder på kvällen, så har isen där de gick ut hunnit bli mycket svagare än den var tidigare. Då går de genom isen tjugo meter från land. Det är oftast sådana olyckor som får värre utgångar.
Innan han böjer sig ner för att samla ihop ryggsäckarna, isdubbarna och remmarna som ligger på isen, tillägger han:
– En sak man måste komma ihåg är, att om man har lyckats ta sig upp ur en vak, men tappat vantarna, ispiken eller en mössa i vattnet, så ska detta rapporteras till polisen. Annars kan det leda till onödigt räddningspådrag.

LINNEA TILLEMA