Rosor till Max’ sista kunder
På torsdagen, hans sista arbetsdag, delade köpmannen Max Sirén ut rosor till sina kunder, på bilden Doris Eriksson. Han startade Sparhallen 1974, men från och med i dag tar sonen Dick Sirén över.
– Det känns bra. Jag tar inte farväl utan har mycket att städa upp här än, säger Max Sirén som gärna vill likna den gula gubbe som blivit butikens eget kännetecken.
Sparhallen fick sin början på 1970-talet då Max Sirén sålde filé, skinka och ost till vad han kallar ”filésvenskarna”.
– 1981 flyttade vi till lokalen där Salt är nu och 1985 byggdes det hus vi är i i dag, berättar han medan kunderna strömmar förbi. Alla skall ha en ros, Max Sirén är noggrann med det.
Vill se havet
Många kunder lyckönskar och gratulerar och Max Sirén säger åt alla att han ser fram emot livet som pensionär.
– Det lär vara ett bra jobb.
För fem år sedan flyttade han till Vårdö och som pensionär ser han fram emot att ha tid att röja upp på tomten.
– Jag vill se havet och fåglarna bättre. Men jag skall också lära mig att planera mindre och bara vara, säger han.
Från och med idag tar Dick Sirén över butiken och fadern har lovat att inte lägga sig i.
– Butiken är i trygga händer, här finns många goda medhjälpare, jag lämnar alla kvar.
Registrerad gubbe
Den gula gubbe som har blivit Sparhallens eget kännetecken skapades under 1980-talet.
– Jag har ägnat en stor del av min karriär åt att stjäla goda idéer. Gubben fanns i en klippbok men numera är den registrerad som vår egen. Under åren har det blivit både tyggubbar och ljusgubbar i samma modell, säger Max Sirén som menar att det från början inte var meningen att gubben skulle likna honom.
– Men en del säger att vi liknar. Det är trevligt i så fall, för gubben är glad.
Handlar du alltid själv i Sparhallen?
– Jo, jag handlar alltid här. Min fru handlar ibland i lokalbutiken på Vårdö och av princip handlar jag alltid åländskt. Det händer ju att jag måste handla något som vi inte tar in.
