Rådjuret Rånja har gjort sig hemmastadd
Rådjurskidet Rånja var bara några dagar gammalt när hon hittades i ett djupt traktorspår.
Bengt och Susanne Nordberg tog hand om henne och nu är hon lika tam som familjens hundar.
Rånja står fastspänd i en löplina hemma på gården i Vårdö. Men det är bara för att hon inte ska gömma sig innan Nyan kommer på besök. Vanligtvis går hon lös både på gräsmattan och inne i huset.
Det var i maj som bekanta till Susanne och Bengt Nordberg hittade det lilla rådjurskidet i skogen i Sund Tranvik. Hon låg ensam i ett traktorspår och kunde inte stå. Kidets mamma fanns ingenstans i närheten.
Markus Påvals och Roger Gustavsson, som är vana med rådjur från jakten, tog handskar på sig och lade henne på sidan om vägen för att hon inte skulle bli överkörd. De gissar att kidet hade varit för svagt för att hinna med sin mamma, eller att mamman blivit skadat på något sätt.
Klockan nio på kvällen gick de tillbaka. Regnet öste ner och kidet låg fortfarande kvar. De bestämde sig för att be Nordbergs ta hand om henne.
– Och vi accepterade. Det enda vi tänkte på var att det skulle överleva. Inte vet jag om vi gjorde rätt. Men jag kan inte lämna djur att dö, så är det bara, säger Susanne Nordberg.
Äter corn flakes
Så de tog kidet till stugan på Mosshaga. Susanne försökte mata henne med mjölk men det var inte det lättaste. Hon fick tvinga i henne med en sked.
Men det tog bara ett dygn så började Rånja dricka ur flaska, och nu går det mesta ner. Kakor, jordgubbar från landet, fullkornsflingor, smörgås och självklart gräs och löv.
De första dagarna fick Ronja sova i en bur utomhus, men det tog inte länge innan hon vägrade. Hon pep och skrek så det var bara för Susanne och Bengt att släppa in henne i huset. Rånja gjorde sig hemmastadd under vävstolen och det har varit hennes sovplats ända sedan dess. Men visst händer det att hon även kryper upp i soffan och sängen.
På Mosshaga har hon också valt ett favoritrum där Susanne lagt ut filtar. Problemet med att ha henne inomhus är att hon inte är riktig rumsren. Susanne har fått skölja upp en del mattor och kuddar.
Susanne beskriver att hela upplevelsen är som att få barn igen.
– Klockan fem på morgonen kom hon till sovrummet, väckte oss och ville ha frukost. Men nuförtiden brukar hon klara sig till klockan sex.
Nu har Rånja blivit så gammal att hon kan vara ute dygnet runt. Ibland är hon borta hela dagen och ligger och sover under någon buske. Men det hindrar henne inte från att följa Susanne i trasorna och tigga mat när det passar.
– Hon är värre än hundarna. Det är mest jag som matat henne men efter att Bengt gett henne flaskan häromdagen lät hon inte honom vara i fred heller.
Hundarna, ja. Plötsligt sätter de små terrierna iväg och jagar Rånja över gården. Och kidet, som uppenbarligen tagit efter familjens katter, försöker klättra upp i ett träd. Men efter en stund är de vänner igen och Rånja tvättar hunden Ellens öra.
Åker båt
Familjen Nordberg pendlar mellan stugan på Mosshaga och hemmet på Vårdö. Rånja åker utan problem med i motorbåten och hon håller sig lugnare än vad hundarna gör.
– De gånger hon inte åkt med utan fått stanna hemma har hon kommit ner till bryggan och mött oss när vi kommer, berättar Susanne.
Susanne och Bengt planerar att behålla Rånja till nästa sommar, och då skall de försöka släppa ut henne på Mosshaga. Rådjurskiden brukar stanna med mamman ett år, och Nordbergs tror inte att hon är redo att klara sig ensam. I september börjar rådjursjakten och om det blir en snöig vinter blir det svårt att hitta mat.
Men om det blir någon mer rådjursjakt på Mosshaga efter den här historien återstår att se. Det är nämligen Bengt som är jaktledare.
– Han har sagt åt jaktlaget att de inte får skjuta där något mer. Men det har varit rutinerade jägare här och träffat Rånja och de verkar hur som helst inte så sugna på att skjuta ett rådjur igen, skrattar Susanne.
