DELA
© Nya Åland

Psykvårdsflytt skrämmer bort klienter

Klienterna i den psykiatriska öppenvården blir allt fler – och allt yngre.
Men personalens möjligheter att hjälpa begränsas allt mera, och flytten till den nya psykiatribyggnaden visar sig redan nu vara en dålig lösning.
För ett par månader sedan flyttade Psykiatriska Rehabiliteringsmottagningen, tidigare Dagkliniken, in i nybygget på sjukhusområdet. Flytten från den lättillgängliga och välkomnande lokalen på Norragatan där Dagkliniken tidigare verkade skedde inte frivilligt. Orsaken till att man tvingades flytta var, föga överraskande, sparkraven på ÅHS.
Personalens farhågor om att både avståndet på drygt 2 km från centrum och den sterila miljön avskräcker många klienter har redan visat sig stämma.
– Vår verksamhet passar inte i de här lokalerna och det var inte heller meningen från början att vi skulle flytta hit.

Tio av totalt tolv anställda på mottagningen har samlats för att ge sin syn. De representerar en mängd olika yrken, sjukskötare, närvårdare, ergoterapeut, socioterapeut, mentalvårdare och sjukhusbiträde.
De är oroliga för hur både flytten och inbesparingarna ska drabba de cirka 190 klienterna med psykiatriska funktionshinder som är inskrivna vid mottagningen.
– Utrymmena här är inte anpassade efter det sätt vi jobbar på. Vårt fokus är på det friska hos klienterna och det blir svårt när vi finns i sjukhusmiljö.Vårt grundtänk är att det ska vara lätt för klienterna att komma in på oplanerade besök och att vår roll är att hjälpa dem att återta sina roller i samhället. I våra nya lokaler präglas verksamheten av tidsbokning och det fungerar dåligt.

Isolerar sig hemma
I centrum är det nära till FPA, banker, post, skola, bibliotek, caféer, Ams och intresseföreningarna Resedas och Pelarens lokaler – ställen som behövs för återanpassningen av människor som lätt isolerar sig och som är beroende av uppsökande verksamhet från vårdens sida. Blir det för krångligt och otillgängligt så stannar de helt enkelt hemma.
– Avståndet på drygt 2 kilometer hit från centrum känns i verkligheten som minst 10.
Vårdarna ger en bra bild av vilken roll de har gentemot klienter och samhället i övrigt.
– Vi brukar tänka på Helvetsgapet i Ronja Rövardotter. För oss symboliserar Helvetesgapet utrymmet mellan specialsjukvården och kommunerna. Vi är bron över Helvetesgapet för klienterna med svåra psykiatriska funktionshinder, de människor som behöver hjälp för att hantera sin vardag.
Om Helvetesgapet blir för stort håller inte bron. Det är det som personalen nu befarar är på väg att hända.
Läs hela artikeln i måndagens Nya Åland!

Annika Orre

annika.orre@nyan.ax