DELA

Obducenten arbetar för de levande

På golvet syns ännu några blodfläckar. Det luktar speciellt. Inte illa, men sött. Några minuter tidigare har en människokropp skurits upp i bitar här inne.
Obducenten som undersökt tusentals lik är noga med att alla kroppar måste behandlas med värdighet.
– En död människa är inte bara kött, säger han.
Klart man vänjer sig vid lukten.
– Det luktar blod, säger Antti Jääskeläinen när vi slår oss ner i det lilla rummet mellan obduktionssalen och andaktsrummet.
Han är rättsläkare, medicine doktor, docent, i vardagslag stationerad vid Åbo universitet.
Han är mycket pratsam och berättar gärna om speciella fall ur sin 45-åriga bana.
Äcklas man inte?
– Nej man vänjer sig snart. Som kirurg har man en människas liv på en knivspets. Min uppgift är att ge bevis för vad som hänt – jag brukar säga att jag arbetar inte för att gräva i döda kroppar. Jag arbetar för att de levande ska få veta sanningen.
Men det luktar lite?
– Det är mest blodet som luktar.
Förändras synen på människan genom åren i detta yrke?
– Kanske inte så mycket beroende av yrket, men av åren. Naturligtvis ändras synen. Jag blir mer medveten om jämlikheten. Vi har alla samma värde inför döden.
Försvinner 21 gram från en människokropp vid dödsögonblicket?
– Det har jag också hört om. Det är vätska bara!
Ser du på kriminalare på tv:n?
– Jodå, här beskrivs mitt arbete och det har i USA ökat intresset. Det är bra. Här i Finland har vi fortfarande brist på rättsmedicinare.

Hjärtat eller dråp?
Samarbetet med polisen är intensivt. Det kan vara så att man antar att en person avlidit i en hjärtattack medan en obduktion lätt kan visa att personen utsatts för exempelvis slag mot huvudet. Att dödsorsaken var dråp.
En hel del gärningsmän skulle gå fria om inte en rättsmedicinsk undersökning visat att brott begåtts.
Men vart tar de döda vägen? Är du religiös?
– Jag tror att vi som människor inte vet allt. Jag har accepterat att något är större än vi själva.

Skuldkänslor
Genom alla år har Antti Jääskeläinen också haft kontakt med tusentals och åter tusentals anhöriga.
– Alla som mister någon nära skyller på sig själv. Skuldkänslorna hos de anhöriga kan vara överväldigande. Då kan jag i vissa fall skänka befrielse genom beskedet att det fanns ingenting man kunde gjort för att rädda den avlidne.

Liv är energi
En sak rättsmedicinare numera utreder tillsammans på internationell nivå är om de ger samhället den information det behöver.
– Alkoholens otroliga skadeverkningar, dem kunde vi tala mer om. Och miljögifter, att det ännu i dag dör arbetare som avlider på grund av asbestskador.
Varför dör vi?
– Döden börjar vid befruktningen. Livet är energi. Vid döden förlorar kroppens alla system samarbetet. Men energin? Vart tar den vägen? Det är en av de frågor vi ännu inte har svar på.

KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax